Måndagen gav mig frost! Frost som glittrade i det kalla solskenet, frost som dessutom höll sig hela dagen och inte smälte iväg. Är det ett gott omen om att jag kommer att få min snö?
På inriktningslektionen avslutade vi vårt arbete med Barnkonventionen, genom att läsa en översatt, komprimerad version av Jonathan Swifts A Modest Proposal, och diskutera frågor som rörde ämnet människovärde. Därefter skulle vår lärare ha oss att se Billy Elliot, som ju onekligen är en fantastisk film, men som jag bad att få slippa. Jag kan den utantill och har dessutom sett musikalen på West End i London för ett par år sedan. Jag fick sitta i biblioteket och jobba vidare med min humuppsats istället... Som för övrigt går trögare än jag skulle vilja, så låt oss inte tala mer om det.
Efter skolan satt jag och fikade med det vanliga gänget internatare/fritidsledare (dvs de som går fritidsledarutbildningen) en stund, och gick sedan hem för att svida om till träningskläder. Jag drog på mig min citrongula regnjacka och över den en reflexväst, satte på Röde Orm, och traskade iväg till skogen. Under min promenad/jogg fick jag lyssna på den konversationen som pappa redan berättat om, och bad mig lägga på minnet. Röde Orm är en charmig klassiker. Det var fortfarande hyfsat ljust när jag kom dit, men när jag gick därifrån fyrtiofem minuter senare hade det hunnit skymma, och var mycket mörkt. Jag har också insett någonting om den Vimmerbyska skogen: jag kommer inte lära mig hitta där. Hur jag än går tycks jag alltid gå vilse. Jag hittar förstås alltid rätt igen, lokalsinne har jag, men jag vet aldrig riktigt var jag egentligen är. Jag gick ut ur skogen och tog mig ner till stan istället, för att uträtta några ärenden på Apoteket.
 |
| Frost och is, dock ej speciellt stabil sådan (klart jag provade gå på den) |
 |
| Here yah go, Paps |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar