onsdag 16 december 2015

Femtonde

15 december 2015


Jag har ställt min väckarklocka tidigare i några dagar nu, och jag borde inse att det inte alls har fungerat. Jag har försovit mig både igår och idag, något jag inte tycker om. Dels avskyr jag att vara sen (det händer ofta och jag känner mig alltid lika dum), dels tycker jag om mina långa morgnar och att inte behöva stressa mig igenom rutinerna på ett sömndrucket sätt. Det hjälper nog inte att mitt rum är försänkt i mörker och att jag sover med öronproppar... Det hjälper när jag ska somna, men inte när jag ska vakna!

På första lektionen idag satte jag mig i alla fall i biblioteket, och försökte fortsätta på min förbaskade essä. Frågan är ungefär "Sammanställ din uppfattning om varför Sverige och Tyskland valde så olika vägar fram till valet 1932", och den ska helst lämnas in den här veckan. Det går officiellt inte lika bra som jag skulle önska, men jag försökte tota vidare på den och hoppades att inspirationen skulle slå till mig som en stekpanna i huvudet. Jag ska dock inte ljuga... Jag var ganska trött, och jag lekte lite med selfietagande vid ett tillfälle också:

Mörka ringar under puffiga ögon

"Men vad schöen ska jag skriva då?"

Har för övrigt ett nytt läppstift, Siren från No7, är inte helt säker på att jag gillar det än...
Men det blir festliga foton!

Men lektionen därefter var min faktiska humlektion, och det var bara att fortsätta på skrivandet. Efter att ha läst igenom min planering ytterligare en gång, lagt till idéer, och ändrat fokus, samt surfat runt en del på Wikipedia, känns det nu äntligen som att jag har hittat tillbaka till det perspektivet jag kom på för någon vecka sedan, men som jag naturligtvis tappade inspiration för. Jag diskuterade min idé med min lärare dessutom, som var peppande och sade att det låter bra. Förhoppningsvis kan jag göra ett okej jobb med den och ha den klar imorgon.

På matten förstod jag snart hur jag ska använda formeln PQ. Efter att ha räknat ett gäng uppgifter var det bara att inse att det faktiskt inte är så svårt. Jag blir bara lite skraj av själva formelstrukturen, formler i matte har alltid förvirrat mig... Men så har jag för första gången också riktigt, riktigt bra mattelärare, som förstår hur jag tänker och kan förklara på ett sätt och språk och nivå som passar mig. Det är roligt att äntligen hänga med.

\ x=-{\frac {p}{2}}\pm {\sqrt {\left({\frac {p}{2}}\right)^{2}-q}}
PQ-formeln

På kvällen tog jag ytterligare en sväng till stan, och lyckades hitta fler julklappar. Woho! Jag slipper beställa från nätet, vilket alltid känns lite lurigt så här nära jul. Visserligen måste jag bära allting hem i slutet av veckan... Men det är det värt. När jag kom hem tog jag en dusch, bytte om till en gosig pyjamas, lagade till en kopp varm choklad med smält polkagris, satte mig på golvet för att ordna julklappar och kvitton och skriva etiketter (så att jag inte ger bort fel klapp till fel person...), och satte på en urtöntig, uramerikansk, urstereotypisk film om en europeisk prins och en amerikansk tjej "av folket". Jag gillar dock skådisen Lacey Chabert, och hur dum A Royal Christmas än var så var den också lite småmysig att slötitta på, så jag såg klart den. Dock skulle jag väldigt gärna någon gång se en film där

a) det är tjejen som är kunglig, inte killen
b) den ensamma drottningen faktiskt står på den vanliga personens sida
c) amerikanska filmer inte totalöverdriver de kungliga stereotyperna, för allvarligt talat, så fungerar inte monarkin längre
d) den vanliga personen tvingas tänka steget längre om det verkligen är värt att vara en del av den kungliga familjen, och blir ordentligt introducerad till vad det betyder att ha en kunglig titel i dagens samhälle
e) butlern, istället för att vara den enda som står på den vanliga personens sida, kanske är den som smider planer för att få hen utkastad ur slottet

För faktum är ju, att det nu ett flertal gånger har hänt att vanliga människor utan adliga titlar fått gifta sig med kungligheter, både i Sverige och utomlands, och det går aldrig till så som amerikanska manusskrivare verkar ha fått för sig. Bästa representationen jag sett av en sådan situation på skärmen var faktiskt Blair Waldorfs katastrofäktenskap i Gossip Girl, och även det hade sina brister. Det är kanske lite mycket att be om av en fånig men gullig julfilm, men jag kan inte låta bli att reflektera över sådant. Även om jag bara halvtittar på den när jag slår in julklappar.

Klappar i hög, julfilm, och supermumsig choklad

1 kommentar:

  1. Vilken tur att det finns öronproppar som man kan plugga in när man behöver sova trots störande ljud. Själv sover jag jämt med öronproppar då jag har svårt att somna om det är störande ljud omkring mig. Själv hör jag nästan inget när jag har öronproppar på mig när jag sover. Tycker att det blir så tyst och skönt när man har pluggar in öronpropparna djupt i öronen.

    SvaraRadera