måndag 31 augusti 2015

Förändringens Vind

31 augusti 2015


Jag hade redan hunnit landa i Malmö när morgonsolens strålar visade sig...


Dagen i punktform:
  • flyg Gdansk - Malmö 
  • buss till centralen 
  • tåg till Trollskogen 
  • byta packning
  • tåg till Vimmerby 
  • bli hemmastadd på internatet 
  • göra sig mentalt redo för morgondagen, och det kommande året 

Det kommande året, eller snarare de kommande tio månaderna, som ska spenderas genom att studera Allmän linje med litteraturinriktning på Vimmerby Folkhögskola. Jag har inte pluggat på två år, utan valde att ta tid för annat. Jag fick inte ett diplom från IB, som jag läste mina sista två år på gymnasiet, eftersom jag pga dålig mental hälsa (depression och stress och panikångest och annat skojigt) fick gå ner på endast 50% under tredje året. Den sjukdomen har jag tagit hand om, jag har funnit motivation att studera vidare, och första steget är att flytta hit och fylla på den grundläggande behörighet som jag påbörjade när jag första året på gymnasiet läste samhällslinjen. Låter det krångligt? Det är det inte, egentligen. Jag vet vad jag sysslar med, och det är väl det viktigaste.

Det fina här är att jag var totalt urkramad på energi vad gällde skolan, och mådde riktigt dåligt ett tag, men nu är den fasen förbi, och jag är redo att ta tag i plugg igen! Alla som genomgått någonting liknande vet att det inte är något litet, utan en stor seger som är värd att fira. Jag firade väl inte särskilt idag, om nu inte flytten hit kan ses som ett firande. Jag kånkade mina tunga resväskor uppför backen till skolan, och fick nycklar och hyreskontrakt till mitt internatrum av en granne. Såg till att handla och fixa middag, och har börjat komma i ordning med uppackning och inredning. Foton kommer när här ser ordentligt ut. Imorgon börjar det här nya kapitlet på riktigt, med upprop i gymnastiksalen och introduktion till kursen... Japp, skolan är ett faktum.

söndag 30 augusti 2015

Dagen efter

30 augusti 2015

Trots den långa nattens festligheter lyckades jag komma upp på morgonen. Hotellet serverade en ordentlig frukost, och kaffet smakade helt rätt. Bogdan och jag spenderade frukosten i andra bröllopsgästers trevliga sällskap, som vi några timmar senare sade adjö till. Vi kramade om, tackade, och önskade brudparet lycka till ytterligare en gång, och tog sedan en taxi ut till det hotell som ligger bara några meter från Gdansk flygplats. Jag har bokat ett riktigt tidigt flyg imorgon, så att redan vara på plats känns bra.

Jag ska inte ljuga - vi har inte gjort många knop idag. Faktum är att jag kände mig ganska överkörd när vi kom hit, och beslöt snabbt att hotellsängen såg fantastiskt inbjudande ut... Jag gick och lade mig, och vi sov ikapp några timmar föregående natts fest berövat oss. På kvällen hade vi funderingar på att ta oss in till stan en sista gång, men det blev inte så. Vi planerade att bara äta en snabb middag på hotellet, men vi tappade bort tiden till vinst av fin konversation och fantastisk mat, och snart var det ingen vits med att åka iväg någonstans. Å andra sidan, dagen efter en så händelserik dag som gårdagen... Det är väl inte fel att ta igen sig lite?

Hör klockorna ringa

29 augusti 2015

Den Stora Dagen för Pati och Brudgums-Bogdan är här! Jag startade den genom att spendera en timme hos frisören och blev fin i håret, sedan frukost med Bogdan och ett par vänner. Brudparet hade ordnat buss för alla gäster som tog oss ut till festlokalen, till vilket ett hotell hör, och alla hade tid att göra sig tjusiga. Sedan började själva bröllopet...

Bröllopsfrisyr, som under kvällen föll sönder lite i ännu "messigare" stuk, vilket jag gillade. Mycket nöjd!

Frukostomelett med tomat, pesto, och mozzarella

Fann även ett staket fyllt av hänglås, som naturligtvis skulle plåtas!


Det var en katolsk mässa i kyrkan, som fördes på lika parter engelska och polska. Jag har aldrig varit på en katolsk mässa förut, så det var intressant att notera likheter och skillnader. Brudparet strålade, och det var ju ändå det viktigaste, och det var fantastiskt att få vara med om. Efteråt blev det en lång rad av lyckönskande, fotografier och hejarop, ackompanjerat av en underbar stråkkvartett, innan alla tog sig till festlokalen efter ceremonin.

Dekorerad kyrka innan alla gäster intagit sina platser


Minns du att jag i februari i år önskade att snart få gå på bröllop, och lyssna till stråkkvartett? Önskan uppfylld!

Innan den här helgen såg jag till att läsa på om polska bröllop, och fann att två fakta ofta upprepades: det är mycket mat, och mycket alkohol. Jag kan nu intyga att det stämde i det här fallet. Först skålades brudparet, sedan följde en trerättersmiddag. Jag lyckades komma ihåg att fotografera alla de vegetariska godsaker som kom min väg... Däremot plåtade jag inte vildsvinet, som kom in vid ungefär midnatt, och inte heller bröllopstårtan, som jag helt enkelt var för uppspelt för att komma ihåg att fotografera innan den försvann. Den var fantastiskt god, fräsch och lätt med smak av passionsfrukt. Senare serverades ytterligare en rätt, ifall någon kände sig lite låg sådär framåt tvåsnåret, trots att det hela tiden fanns en öppen buffé att ta för sig av... Och efter ett tag fanns även ett gäng desserter samt te och kaffe att välja på. Jag måste få påstå mig nöjd med att jag hoppade över buffébiten, jag blev mätt nog som det var.

Någon slags mojs inlindad i gurka, med minisallad och stjärnfrukt

Kvällens bästa rätt. Jag skulle kunnat gifta mig under kvällen, och det hade mycket väl kunnat vara till den här underbara soppan. Krämig och varm och kryddig, med smak av diskret tomat. Om. Nom. Nom.

De typiska, polska "pirogerna" - som jag hann skära lite i innan jag kom på att ta en bild!


"Nattamat", rätten som kom in vid två ungefär
 Direkt efter den första sittningen skulle dansgolvet öppnas. Pati och Brudgums-Bogdan hade övat in en enkel men fin koreografi till Ed Sheerans Thinking Out Loud. Återigen hade Bogdan som best man en uppgift, vilken var att hjälpa till att få resten av gästerna att förstå när de också kunde börja dansa, så vi fick vara beredda att börja valsa omkring så snart deras koreografi var avklarad och applåderad. Jag känner mig pinsamt dålig på pardans - har dansat mycket innan, men alltid individuellt, aldrig pas de deux - och slappnade inte av förrän fler folk virvlade runt. Tacksamt nog tog inte det lång tid. DJen fungerade som toast master, och höll i ett flertal av lekarna. Några var till för alla som ville dansa, och mest för skojs skull. Andra korades av en vinnare, och priset? Ja, det var en flaska vodka. Jag dansade tills fötterna ömmade, och ändå lite till, samtalade med andra gäster över kaffe, var inte helt oresonlig vad gällde vodka shots, och var framför allt glad över hur lyckliga och nöjda brudparet verkade. Vid ett tillfälle frågade jag Pati om det här var hennes drömbröllop uppfyllt, och hennes strålande leende sade allt jag behövde veta. Jag hade alldeles för trevligt för att ta en massa bilder (dessutom hade de ett par professionella fotografer som smög omkring och tog ordentliga kort), men jag hade lovat min mor en bild på mig och Bogdan, som såg såhär tjusiga ut:

... och förhoppningsvis mindre stela under resten av kvällen

En selfie i dålig kvalité kan jag faktiskt också bjuda på


Festen var officiellt slut klockan fem på morgonen, och det var strax därefter som jag och Bogdan kunde gå och lägga oss - i egenskap av best man och +1 vore det ofint att ha gått iväg tidigare. Största skillnaden som jag fann från de bröllopsseder jag är mer van vid, var dock att brudparet stannade kvar tills sista gästen gått. De skulle tacka av alla, och stanna till slutet, de blev inte "ivägskickade" till sin smekmånad av alla andra. Det var en rolig upplevelse att vara med om, inte bara för att jag naturligtvis är glad att ha fått fira deras stora dag, men bara för att bröllop är så fina i allmänhet.


fredag 28 augusti 2015

Dagen före

28 augusti 2015

Vaknade till ett soligt Gdansk idag, här har man tydligen inte låtit hösten få spelrum riktigt än. Eftersom jag börjar skolan igen om bara några dagar (efter ett två års långt uppehåll!) är det höst väldigt snart, men det höll inte Gdansk med om. Här strålade solen hela dagen!

Så jag är i Polen för ett bröllop, som går av stapeln imorgon. Bogdan har äran att vara best man, åt brudgummen vars namn också råkar vara Bogdan. Vi mötte upp honom och hans blivande brud, Pati, på förmiddagen för att åka till kyrkan och festlokalen. De ville visa oss hur allting skulle gå till, vad Bogdan som best man hade för uppgifter under kvällen, och bara i allmänhet gå igenom schemat. De har valt en fantastiskt trevlig, rustik lokal med mycket charm och känsla. Kyrkan är gammal och vacker, utan att vara överdådig. Jag har bara träffat Pati en gång innan, för två år sedan, och det var jättekul att se henne igen, och framför allt se hur nöjd hon verkar vara med all planering. Lika glad i hågen tycktes Brudgums-Bogdan, så det blir säkert ett fint bröllop!

Vi åkte tillbaka in till centrum för lunch, och mötte upp ytterligare några av bröllopsgästerna. Senast, och innan nu enda gången, jag var i Polen var i slutet av nian för en stor klassresa. Jag minns maten väldigt väl, mycket för att vi endast tycktes bli serverade soppor och kyckling - jag skojar inte, det var vad varenda restaurang gav oss. En soppa har dock fastnat speciellt i mitt minne, då det är första gången jag kan påstå att jag genuint uppskattat svamp i min mat. En svampsoppa i ett urgröpt bröd, som jag senare har uppfattat är en polsk klassiker. Gissa vad jag valde som förrätt idag?


Brödbulle med svampsoppa, varm och god

På kvällen åkte jag och Bogdan till Sopot med tåg, där vi mötte upp några av vännerna som ska till bröllopet, för middag och drinkar. Vi hittade ett hamburgeställe som hade en trevlig vegoburgare på menyn - men nej, den var slut. Jag fick nöja mig med en ganska tråkig sallad. Cocktailbaren vi tog oss till efteråt bjöd däremot på allt annat än besvikelse - suveräna drinkar som var både fina och goda. Vi ruvade på en var, innan vi tog en promenad ut över Sopots långa pir, under vilken vattnet glittrade i månljuset.

Vet inte vad mitt ansikte gör för misslyckad min där, men våra drinkar var för fina för att inte visa!

torsdag 27 augusti 2015

Flög till Polen idag

27 augusti 2015

Japp, en annan liten resa jag undanhållit bloggen. Polen, hux-flux? Nejdå, det har varit planerat länge. Bogdans vänner gifter sig i helgen, och vi ska förstås vara på plats för att lyckönska paret och fira milstolpen med dem. Den senaste månaden har jag funderat på klänning och frisyr och smink och skor och väska, samt hittat passande flyg och transporter.

Så idag blev det att ta tåget ner till Malmö, flyga över till Gdansk, visa upp adressen vars namn jag inte riktigt kan uttala till en taxichaufför, och så infinna mig i den mysiga lägenhet som Bogdan bokat åt oss de första dagarna. Han kommer återigen flera timmar senare än mig, så jag har utforskat stan på egen hand. Gdansk är gemytligt och har strålat i solen idag, och jag har strövat runt lite grann på gatorna. Jag var i Polen för ungefär fem år sedan, men om minnet stämmer besöktes inte Gdansk då.

Nu på kvällen har jag myst i soffan med en filt. Mina vänner och jag har startat ett bokklubbsprojekt, så jag passade på att lyssna på de första sex kapitlerna av Jane Austens Persuasion, den enda av hennes fulla romaner som jag inte läst innan. Än så länge måste jag medge att den inte är lika rolig som de andra, men vi får se, den kanske tar sig. Jag älskar trots allt Austens andra verk, framför allt Sense and Sensibility och Emma.

Tänt ljus och dricker te i väntan på att Bogdan ska landa och ta sig hit

Annars idag har jag (som vanligt lite efter populärkultur i musikgenren) upptäckt tjejgruppen Little Mix, och uppskattar verkligen attityden i framför allt deras låt Salute. Feminism på rätt sätt, utan att lägga skuld på någon grupp genom att höja den ena, utan bara allmänt uppskatta alla:

Ladies all across the world, listen up we're looking for recruits,
if you're with me let me see your hands, 
stand up and salute! 
Get your killer heels, sneakers, pumps, or lace up your boots,
representing all the women - salute, salute!

tisdag 25 augusti 2015

Ny matfavvis

25 augusti 2015

Det blir inte godare än så. Mosa helst avocadon med lite olivolja, kanske en aning salt och peppar, och så på med gojset på ett lätt rostat bröd. Vilket som helst, idag blev det tunnbröd, och det var otroligt gott. Avocado kan vara det bästa som hänt mitt skafferi.

Stekpansrostade tunnbröd med avcadomos och en kopp te

måndag 24 augusti 2015

Snapshot från Måndagen

24 augusti 2015

Mötte upp mor på stan för lunch, och fick fatt i ytterligare några saker jag inte hittat innan i helgen. Sedan begav jag mig hemåt skogen till, för att börja packa och förbereda mig för hösten - ny flytt, nytt plugg, nytt i allmänhet.

Snappade upp ett modemagasin på H&M, som passade utmärkt att fördjupa sig i på tåget


söndag 23 augusti 2015

Vänner i Växjö

23 augusti 2015


Gårdagen spenderades i ett flertal av Växjös affärer, då jag shoppade loss i förberedelse för hösten (låter det som en okej ursäkt? Behöver jag en ursäkt? Jag råkar älska att shoppa, det gör mig glad. Men jag följde också en lista med saker jag ansåg mig ha nytta av). Idag var det en annan del av Växjö som lockade, nämligen mina fina vänner! Jag träffade Hanne och Tuva för brunch, vi lagade veganska pannkakor, te, och satt sedan och åt och skvallrade om livet, allt som hänt de senaste månaderna som chatt och skajp inte fått fram, och vad vi ska ha för oss det kommande halvåret. Vad jag älskar med mina vänner är att hur sällan jag än ser dem (och då vi ofta är utspridda över inte bara Sverige utan även Europa blir det inte överdrivet ofta), är det alltid bara varm glädje och kärlek utan knyssel när vi väl umgås. När vi skiljdes fick jag dessutom en supersöt stickling av Tuva, som hon fött upp (säger man så om sticklingar? Grott, kanske?), som jag beslöt att döpa till Hubert. Han ska följa med mig till Vimmerby, och vara min vän och stöd där.

Veganska pannkakor med blåbärstopping

På eftermiddagen hann jag dessutom med en lång fika med Erik, också en god vän från gymnasietiden, som det var ännu längre sedan jag sett! Vi satt och pratade om livet vi också, och det är alltid fint att kunna umgås med folk man ser så sällan. Att ge Erik en ordentlig kram när vi väl sade hejdå gjorde inte det minsta ont.

fredag 21 augusti 2015

Gladhet på hög nivå

21 augusti 2015

Sommarjobbets sista arbetsdag avklarad! Sommarjobbet som för övrigt är en del av anledningen till att jag inte haft särskilt mycket att skriva den senaste tiden. Jag skuttade ur sängen vid halv sex som vanligt, och gick en dryg timme senare ut i morgondimman. Kände mig glad och pepp, och tryckte av följande foton. Har skaffat nya glasögon i sommar, uppdaterat både glaset och stilen, och jag är mycket nöjd. Vad tycks?

På väg till jobbet, en fridsam promenad som tar cirka två minuter

Puss på dig! Vad tycker vi om glasögonen? They good, n'est pas ? 

Mot arbetsdagens slut hälsade mina kollegor mig lycka till inför hösten, och tackade för den här säsongen. Jag har haft samma sommarjobb i hela sex år nu, så jag sade ett löst på återseende, innan jag trampade ut i friheten. En veckas frihet, för att vara exakt, eftersom jag med start första september, börjar plugga på folkhögskolan i Vimmerby. Ändringens Vind blåser i mitt hår igen! Men inte alltför mycket eller oplanerat, jag är redo för allt i mina söta flätor.

söndag 16 augusti 2015

Aptitretande

16 augusti 2015 

Idag har Brynolf namnsdag, vilket är det namn jag bestämt att min framtida hanhund ska heta. Kan du tänka dig en hund som heter Brynolf? För mig känns det bara så rätt.

Jag var hemma med faren idag, och pysslade runt med allmänna saker som varit uppskrivna på Att Göra-listan. Pappa mådde bra idag också, trots gårdagens stora utmaning, och försökte äta upp sig efter att inte ha fått i sig mer än ren energi i tretton timmar dagen innan. Jag har jobbat med bebisar, som äter ungefär var fjärde timme - pappa åt snarare varannan. Fascinerande att människokroppen klarar av en sådan pärs som det ändå måste erkännas vara.

Jag plockade undan årets fallna äpplen, som inte såg speciellt inbjudande ut. Maskarna i komposten blev nog glada dock!

Dagens lunch för oss blev istället en engagerad sallad, om nom nom, no? ☺

lördag 15 augusti 2015

"You are... An Iron Man"

15 augusti 2015

Hela familjen spenderade dagen i Kalmar, vissa av oss (mamma och pappa) var där väldigt tidigt eftersom vissa av oss (pappa) är galna, motiverade, och inspirerande nog att genomföra tävlingen Iron Man. Vissa av oss (Jonathan och jag) tog sovmorgon och åkte in med tåget tidigt på förmiddagen. När vi väl kom dit hade pappa redan hunnit simma de 3,86 kilometerna, och var inne på den 180,2 km långa cyklingen som följer.

Jonte och jag lyckades hitta mamma i vimlet, och efter fika på Espresso House, där jag blev totalsåld på deras helt underbara espresso frapino, gick vi till vändpunkten för cyklingen, och hejade. Jag tjoar alltid som en galning, med inställningen att man som publik har en skyldighet att överföra sin energi till atleterna som ska jobba så många timmar. Med andra ord stod jag och skuttade, dansade, viftade med armarna, skrek uppmuntrande ord, och gjorde tummen upp, och uppförde mig som en annan överentusiastisk galning. Jag skämde tydligen ut min bror, som valde att stå några meter bort från mig... Men för mig handlar det verkligen inte om publiken, publiken är där för att vara support och stöd och uppmuntran till deltagarna. Och vad gör det om någon tycker att jag är en stor fåntratt? Jag kommer knappast att träffa den människan igen, och atleterna log glatt när de svischade förbi. När pappa kom kunde jag inte låta bli att hoppa upp och ner som om jag försökte undvika att landa på ett lavafyllt golv. Det var jättetacksamt att se honom, pigg och fräsch, och i gott tempo. Vädret var alldeles för publikvänligt, och jag hade oroat mig att han skulle må illa under den varma solen. Min far är en hurtbulle i särklass, och jag oroar mig alltid när han är ute och flänger, och blir aldrig lugn förrän han kommer tillbaka och säger att allt gick bra. Det är svårt att förstå vilka extrema distanser han tar sig an, framför allt för en sådan som jag, som hamnar mycket längre åt soffpotatis-hållet på aktivitetsspektrumet.

Vi hejade vidare en god stund, sedan tog vi en plats på en gräsplätt och njöt lite av solskenet och det fina vädret, av den glada stämningen och varandras sällskap. Jag underhöll mig genom att titta på de många söta bebisar som satt runt om på andras picknickfiltar, och fnissade ömt åt deras förundrade miner. Jag lider inte lika mycket av bebisabstinens den här gången jag flyttade från London som första, men symptomen finns där.

Kvällen fann oss på läktaren, där vi klappade så hårt i händerna att de blev röda och ömma, när en efter en av deltagarna avslutade sitt triathlonlopp med maratonlöpningen, 42 195 meter. Varenda en av de som springer över mållinjen får individuellt höra av kommentatorerna att "You are an Iron Man", fast den svenske kommentatorn har för vana att säga den med en liten paus, "You are... An Iron Man." Atmosfären vid läktarna är så varm och öppen att man blir alldeles glad, och man känner så stor respekt för alla som klarat av utmaningen som är den här tävlingen. Leendet lämnar aldrig ens läppar, och det är en fantastisk sak att vara med om, även som supporter. När pappa kom inspringande, tillsammans med en annan kille ur Kalmars löparklubb, steg hejarropen vid igenkännandet av de gula dräkterna, och du behöver inte ens fråga - naturligtvis fick jag fnatt. När vi kom runt till inhägnaden där de som gått i mål stannar till för att dricka och äta frukt, möttes vi av min far, glad och alert, vid gott mod, fräsch och pigg. ??????? Hur är det ens möjligt? Första gången han genomför Iron Man, och det ser lätt ut? Han är helt klart galen, men på ett fullständigt positivt och imponerande vis. Grattis till ett väl utfört lopp, pappa.