31 januari 2015
Aloha. Jag har egentligen ingenting att berätta om idag eller igår som så, jag vill mest skriva ett sista inlägg i januari 2015. "Nothing is made to last, the sun goes up and falls so fast. The clock looks still, still the hours pass. And all that time is never coming back. Everything has an end..." Jag har lyssnat massvis på Everything ends från A Very Potter Senior Year, eftersom den sången är très fantastique. (Och jag nyligen tittade på hela trilogin).
Anyway, jag jobbade idag, med Noah och lilla Annabelle. Lekte med bilar, tåg, dets, och klossar med Noah, gick en lång promenad ute i det regniga London, och satt sedan ensam uppe med Annabelle och "vaktade" henne när hon sov. Värdmamma och Noah åt lunch själva, så att Noah ska känna att "mummy är fortfarande här", så jag kunde sitta och titta på Annabelle. Hon är en väldigt seriös bebis. Hon ler inte och om hon öppnar ögonen ser hon alltid väldigt misstänksam ut. Hon påminner lite om en sur gammal gubbe, eller en hotfull, skrynklig, röd potatis. Hon är så fin ♥
... Ja nej jag har inget festligare att berätta. Lyssna på sången istället och var så välkommen åter en annan dag!
lördag 31 januari 2015
fredag 30 januari 2015
Fransmännens dåliga torsdag kallas för tra-jeudi
29 januari 2015
Yay språkskämt!
Svenska Kyrkans kyrkokör samarbetar med en kompositör som heter Johan Hugosson, och ikväll på kören var han vår dirigent och vi sjöng igenom hans senaste verk. Det är två tacksägelsesånger skrivna på latin för blandad kör, och de är superroliga att sjunga. Alltid festligt att vara med om mötet mellan kompositör och kör också, man upptäcker flera saker om teknik och tanke då.
Efter kören hängde jag med hem till Erik och vi tittade på en av de bästa filmerna någonsin, The Perks of Being a Wallflower. Jag hade glömt hur mycket jag älskar den filmen. Den är så fint gjord i allt. Allmänt perfekt avslut för min lilla tra-jeudi.
Yay språkskämt!
 |
| Frukost! Gröt, blodgrape, och vindruvor med jordnötssmör. Mums. |
Jag lovade ju lite fler bilder idag, något jag kom ihåg på morgonen. Jag jobbade inte idag och satte för en gångs skull inte ett enda alarm. Woo! Eftersom en viss liten bebis fortfarande har svårt att sova på natten sov jag ordentligt först på morgontimmarna, och skuttade upp någon gång runt elva. Jag åtnjöt frukost till den fantastiska internetmusikalen A Very Potter Sequel. Jag blir alltid lika fascinerad av hur extremt bra skriven den är.
Sedan satt jag i några timmar och sorterade mina körnoter igen efter relevans (alla Luciasånger hamnade alltså längst bak i pärmen), och pluggade till mina auditions. Jag har hittat fler utbildningar att söka in till som inte är drama men musikalteater, så jag letade sånger. Jag kör på filosofin att "det skadar ju inte att försöka", så får vi se vad som händer. Ska också sätta mig och leta fler kvällskurser, om jag (kanske förmodligen) inte kommer in på en heltidsutbildning. Se, här gör vi upp planer och bygger grund för framtiden. Jojo!
 |
| Kaffe för att pigga upp på tuben till körövningen |
Svenska Kyrkans kyrkokör samarbetar med en kompositör som heter Johan Hugosson, och ikväll på kören var han vår dirigent och vi sjöng igenom hans senaste verk. Det är två tacksägelsesånger skrivna på latin för blandad kör, och de är superroliga att sjunga. Alltid festligt att vara med om mötet mellan kompositör och kör också, man upptäcker flera saker om teknik och tanke då.
Efter kören hängde jag med hem till Erik och vi tittade på en av de bästa filmerna någonsin, The Perks of Being a Wallflower. Jag hade glömt hur mycket jag älskar den filmen. Den är så fint gjord i allt. Allmänt perfekt avslut för min lilla tra-jeudi.
 |
| Har du inte sett den? SE DEN. Har du inte sett den på ett tag? SE OM DEN. |
onsdag 28 januari 2015
Mitt i Veckan
28 januari 2015
Mitt i Veckan låter som en inredningstidning som också har reportage om "från verkliga livet"-människor som råkat ut för diverse draman.
Jag hade fel - det är inte en dets, flera dets, dets i singular är "detsie" eller kanske "desti" eller möjligen "detsee". Ingen förutom ungen själv är helt flytande i Nussiska.
Annabelle är en riktigt bra sovare, förutom att hon främst sover på dagen, och håller oss zombier (som vi blivit lite den senaste veckan) vakna under natten. Värdmamma försöker lista ut hur vi ska kunna ändra lillpluttans dygnsrytm, och det gick faktiskt bättre natten till idag. Annars är Annabelle typ det gulligaste och det minsta jag varit med om. Noah är jättesnäll med henne, och hjälpte henne borsta håret idag. Jag satt på golvet bredvid och dog av kärlek åt dem båda två. (Bildligt talat, förstås). (Om du inte hängde med). (Vi är alla vänner här, jag hjälper dig med förklarande parenteser). (... Jag är liiiiite trött ikväll).
Idag på kyrkgruppen fick vi pyssla ihop våra egna duvor, vilket Noah gillade. Han satt i mitt knä och hjälpte till att färglägga, och pekade nöjt på allas fåglar och sade sina ankljud, "ah-ah!" Som vanligt när den rutinmässiga kakan serverades sträckte han sig direkt efter den med mest choklad på. Jag undrade sedan varför han inte åt upp den, innan jag såg att han först koncentrerade sig på att försöka slicka av all choklad... Jag säger då det! (Bevis på att jag är en 80-åring #2, btw).
Igår innan jobbet besökte jag den lokala second hand-butiken, en "charity shop" där de har pocketböcker för ett halvt pund. Jag lät inte mig själv stanna vid den hyllan, men däremot hittade jag en enkel svart skinnjacka för 3 pund. Woho, fynd! Är toppennöjd med den, det ska bara bli lite varmare ute så att jag kan ha den. Funkar med en varm munkjacka under. C'est très najs.
Jag ber om ursäkt för min brist på foton. Har inte tagit något som passar bloggen på sistone... Jag ska åtgärda det till morgondagens inlägg. Nu ska jag sova. Adios.
Mitt i Veckan låter som en inredningstidning som också har reportage om "från verkliga livet"-människor som råkat ut för diverse draman.
Jag hade fel - det är inte en dets, flera dets, dets i singular är "detsie" eller kanske "desti" eller möjligen "detsee". Ingen förutom ungen själv är helt flytande i Nussiska.
Annabelle är en riktigt bra sovare, förutom att hon främst sover på dagen, och håller oss zombier (som vi blivit lite den senaste veckan) vakna under natten. Värdmamma försöker lista ut hur vi ska kunna ändra lillpluttans dygnsrytm, och det gick faktiskt bättre natten till idag. Annars är Annabelle typ det gulligaste och det minsta jag varit med om. Noah är jättesnäll med henne, och hjälpte henne borsta håret idag. Jag satt på golvet bredvid och dog av kärlek åt dem båda två. (Bildligt talat, förstås). (Om du inte hängde med). (Vi är alla vänner här, jag hjälper dig med förklarande parenteser). (... Jag är liiiiite trött ikväll).
Idag på kyrkgruppen fick vi pyssla ihop våra egna duvor, vilket Noah gillade. Han satt i mitt knä och hjälpte till att färglägga, och pekade nöjt på allas fåglar och sade sina ankljud, "ah-ah!" Som vanligt när den rutinmässiga kakan serverades sträckte han sig direkt efter den med mest choklad på. Jag undrade sedan varför han inte åt upp den, innan jag såg att han först koncentrerade sig på att försöka slicka av all choklad... Jag säger då det! (Bevis på att jag är en 80-åring #2, btw).
Igår innan jobbet besökte jag den lokala second hand-butiken, en "charity shop" där de har pocketböcker för ett halvt pund. Jag lät inte mig själv stanna vid den hyllan, men däremot hittade jag en enkel svart skinnjacka för 3 pund. Woho, fynd! Är toppennöjd med den, det ska bara bli lite varmare ute så att jag kan ha den. Funkar med en varm munkjacka under. C'est très najs.
Jag ber om ursäkt för min brist på foton. Har inte tagit något som passar bloggen på sistone... Jag ska åtgärda det till morgondagens inlägg. Nu ska jag sova. Adios.
söndag 25 januari 2015
Lediga söndag
25 januari 2015
Jag spenderade en tredjedel av min lediga söndag med att sova ut veckans trötthet. Det var toppen. Trots alarm och sms-signaler (och gråtande bebisar) kunde jag somna om utan minsta problem. Drömde lite konstigt, men var pigg och glad när jag väl gick upp vid halv tolv.
Jag skajpade med min familj en lång stund, diskuterade tv-serier och skolarbete med Jonathan, pappa visade mig en hund... Allmänt mysigt. Jag listade också ut var mikrofonen på min dator sitter, dock hjälpte inte det mig öka ljudet på den... Tror inte att det är möjligt, men jag är definitivt inte familjens tekniska geni.
På kvällen åkte jag till Stoke Newington och mötte upp Hanne och David, och vi virrade runt en stund innan vi hittade en trevlig indisk restaurang. Vi åt god mat och skrattade, och samtalsämnena strövade aldrig långt från intressanta bokgenrer och matlagning. En toppentrevlig söndagskväll.
Jag spenderade en tredjedel av min lediga söndag med att sova ut veckans trötthet. Det var toppen. Trots alarm och sms-signaler (och gråtande bebisar) kunde jag somna om utan minsta problem. Drömde lite konstigt, men var pigg och glad när jag väl gick upp vid halv tolv.
Jag skajpade med min familj en lång stund, diskuterade tv-serier och skolarbete med Jonathan, pappa visade mig en hund... Allmänt mysigt. Jag listade också ut var mikrofonen på min dator sitter, dock hjälpte inte det mig öka ljudet på den... Tror inte att det är möjligt, men jag är definitivt inte familjens tekniska geni.
På kvällen åkte jag till Stoke Newington och mötte upp Hanne och David, och vi virrade runt en stund innan vi hittade en trevlig indisk restaurang. Vi åt god mat och skrattade, och samtalsämnena strövade aldrig långt från intressanta bokgenrer och matlagning. En toppentrevlig söndagskväll.
 |
| Biryani & curry |
lördag 24 januari 2015
En liten lista (eller, "för lat för ordentligt inlägg")
24 januari 2015
Idag har jag
Idag har jag också suttit med lilla Annabelle i famnen, tittat förälskat på henne, och förundrats över hur liten hon är. Jag har lekt tåg med Noah, firat en kompis födelsedag via chatt, och tagit fler foton. Samt lagat en quornkyckling-färsk pasta-middag till mig själv. Fullt upp hela dagen, alltså. God natt!
Idag har jag
- skurit sönder enorma kartonger och proppat vår soptunna full
- sorterat ett stort lass bebiskläder som grannarna gav oss
- tvättat sagda bebiskläder
- städat köket två gånger
- städat badrummen
- gått på promenad med Noah
Idag har jag också suttit med lilla Annabelle i famnen, tittat förälskat på henne, och förundrats över hur liten hon är. Jag har lekt tåg med Noah, firat en kompis födelsedag via chatt, och tagit fler foton. Samt lagat en quornkyckling-färsk pasta-middag till mig själv. Fullt upp hela dagen, alltså. God natt!
TGIF
23 januari 2015
För att visa sin uppskattning över de många timmar jag jobbat den här veckan, gav Värdmamma mig ledigt idag. Jag fick reda på det igår, så jag kunde utan att skämmas ta sovmorgon. Jag somnade snabbt om igen när Annabelle klagade på avsaknaden av party mitt i natten, och vaknade istället utvilad och glad vid nio.
För att göra städning av mitt eget rum (alltså jag vet, det är verkligen alltid det jag gör på mina lediga dagar... Städar) lite festligare tittade jag vidare på Crash Course World History. Jag har de senaste veckorna sett om den första serien, eftersom jag älskar historia. Ibland glömmer jag bort hur fantastiskt intressant och fascinerande historia är, och jag blir alltid lika nyförälskad varenda gång jag kommer på det igen. History rocks.
London bjöd på solsken och friskt väder idag, så jag tog en omväg till tåget, och fick syn på faktiska vårtecken - blommor! Visserligen i rabatter, så kanske är de nyplanterade... Men vem planterar blommor i januari? I kommunala rabatter i London? Skumt. Blev glad i alla fall och skuttade sista biten till tågstationen.
Till ingens förvåning åkte jag till kyrkan, där jag satte mig att skriva i någon timme, innan jag spenderade resten av tiden med att umgås med mina polare. Erik och jag var klart barnsligast under fikat, då han skrämde mig med chokladbollar och jag snubblade över hans skor och vi fnissade hela tiden. Men vadå, det var roligt. Sedan kom Dagmar och tillsammans med Alex engagerade vi oss i skandinaviska idiom och dubbade Disneylåtar. Visste du att när det blåser mycket i Danmark säger man att "det blåser en halv pelikan"? Alltså de festliga danskarna!
Jag sitter ofta och spontanskriver dikter och liknande på tunnelbanan, så ikväll när jag kom hem (och återigen förvånats över hur liten lilla Annabelle är) satte jag mig att spröjsa upp den "kreativa blogg" jag använde för CAS på IB. Jag bytte domännamn och redigerade om hela layouten och lite annat småpyssel. Jag fick publicera alla dikter igen på huvudsidan, eftersom jag ville ta bort andrasidan där de förut låg, men har skrivit rätt datum i alla inlägg. Om du är intresserad får du väldigt gärna kika på den här, kan dock meddela att allting på den bloggen är skrivet på engelska. Dels för att IB är en engelskspråkig utbildning, dels för att jag lättare skriver poesi på engelska. Nedan syns ett litet smakprov från den kreativa bloggen, som jag skapade idag i kyrkan, ett utlopp för en liten stunds frustration som kom över mig:
För att visa sin uppskattning över de många timmar jag jobbat den här veckan, gav Värdmamma mig ledigt idag. Jag fick reda på det igår, så jag kunde utan att skämmas ta sovmorgon. Jag somnade snabbt om igen när Annabelle klagade på avsaknaden av party mitt i natten, och vaknade istället utvilad och glad vid nio.
För att göra städning av mitt eget rum (alltså jag vet, det är verkligen alltid det jag gör på mina lediga dagar... Städar) lite festligare tittade jag vidare på Crash Course World History. Jag har de senaste veckorna sett om den första serien, eftersom jag älskar historia. Ibland glömmer jag bort hur fantastiskt intressant och fascinerande historia är, och jag blir alltid lika nyförälskad varenda gång jag kommer på det igen. History rocks.
London bjöd på solsken och friskt väder idag, så jag tog en omväg till tåget, och fick syn på faktiska vårtecken - blommor! Visserligen i rabatter, så kanske är de nyplanterade... Men vem planterar blommor i januari? I kommunala rabatter i London? Skumt. Blev glad i alla fall och skuttade sista biten till tågstationen.
 |
| Faktiskt äkta vårblommor. I januari. |
Till ingens förvåning åkte jag till kyrkan, där jag satte mig att skriva i någon timme, innan jag spenderade resten av tiden med att umgås med mina polare. Erik och jag var klart barnsligast under fikat, då han skrämde mig med chokladbollar och jag snubblade över hans skor och vi fnissade hela tiden. Men vadå, det var roligt. Sedan kom Dagmar och tillsammans med Alex engagerade vi oss i skandinaviska idiom och dubbade Disneylåtar. Visste du att när det blåser mycket i Danmark säger man att "det blåser en halv pelikan"? Alltså de festliga danskarna!
Jag sitter ofta och spontanskriver dikter och liknande på tunnelbanan, så ikväll när jag kom hem (och återigen förvånats över hur liten lilla Annabelle är) satte jag mig att spröjsa upp den "kreativa blogg" jag använde för CAS på IB. Jag bytte domännamn och redigerade om hela layouten och lite annat småpyssel. Jag fick publicera alla dikter igen på huvudsidan, eftersom jag ville ta bort andrasidan där de förut låg, men har skrivit rätt datum i alla inlägg. Om du är intresserad får du väldigt gärna kika på den här, kan dock meddela att allting på den bloggen är skrivet på engelska. Dels för att IB är en engelskspråkig utbildning, dels för att jag lättare skriver poesi på engelska. Nedan syns ett litet smakprov från den kreativa bloggen, som jag skapade idag i kyrkan, ett utlopp för en liten stunds frustration som kom över mig:
 |
| "Brain rain" |
fredag 23 januari 2015
Lillasyster!
22 januari 2015
Idag var det dags för hemkomst för Värdmamma och lilla Annabelle, så jag spenderade större delen av förmiddagen med att städa huset. När de kom hem på eftermiddagen fick jag träffa lilla Annabelle för första gången, och då var hon nästan precis fyrtioåtta timmar gammal. Hon är så liten. Så liten att det är svårt att förstå att hon är riktig, även när hon öppnar ögonen eller rynkar ihop ansiktet, eller gnyr sådär som nyfödda bebisar gör, eller ens när jag höll henne i famnen och klappade henne med ena pekfingret på kinden. Hon är så liten.
Jag satt i chattintervju med en kompis från Den Stora Staden sedan (dvs Växjö) för att medverka i hans gymnasiearbete, och sedan skajpade jag med Johanna under tiden jag för en gångs skull kom ihåg att äta kvällsmat innan jag gick till kören. Vi fortsatte att öva våra sånger på latin, och jag är allmänt förtjust i den glada Cantate Domino, som endast sopran och alt sjunger.
När jag kom hem satt Värdföräldrarna i köket med Grandma, som hade en (pytteliten) sovande Annabelle i famnen, och jag gjorde dem sällskap i att äta kinamat. Vi passade på att skåla för lillasyster. Värdmamma, Värdpappa, och Grandma med varsitt glas rödvin, och jag med en stor kopp te. Annabelle gnydde lite grann till svar.
Idag var det dags för hemkomst för Värdmamma och lilla Annabelle, så jag spenderade större delen av förmiddagen med att städa huset. När de kom hem på eftermiddagen fick jag träffa lilla Annabelle för första gången, och då var hon nästan precis fyrtioåtta timmar gammal. Hon är så liten. Så liten att det är svårt att förstå att hon är riktig, även när hon öppnar ögonen eller rynkar ihop ansiktet, eller gnyr sådär som nyfödda bebisar gör, eller ens när jag höll henne i famnen och klappade henne med ena pekfingret på kinden. Hon är så liten.
Jag satt i chattintervju med en kompis från Den Stora Staden sedan (dvs Växjö) för att medverka i hans gymnasiearbete, och sedan skajpade jag med Johanna under tiden jag för en gångs skull kom ihåg att äta kvällsmat innan jag gick till kören. Vi fortsatte att öva våra sånger på latin, och jag är allmänt förtjust i den glada Cantate Domino, som endast sopran och alt sjunger.
När jag kom hem satt Värdföräldrarna i köket med Grandma, som hade en (pytteliten) sovande Annabelle i famnen, och jag gjorde dem sällskap i att äta kinamat. Vi passade på att skåla för lillasyster. Värdmamma, Värdpappa, och Grandma med varsitt glas rödvin, och jag med en stor kopp te. Annabelle gnydde lite grann till svar.
Noah's ark
21 januari 2015
Idag på kyrkgruppen jobbade barnen med Noaks ark, de fick höra sagan, sjunga sånger, och pyssla ihop sin egen ark. Min Noah var upptagen med att traska omkring i kyrkan med sin far, framför allt blev han förtjust i att gå upp och nerför en liten ramp. Jag pysslade ihop arken åt honom (för i och med att det var just Noahs ark kunde vi ju inte låta honom missa den totalt), och har hängt upp den som en liten mobil över sängen i hans rum. Jag engagerar mig mer än både de andra barnen och föräldrarna... Så kan det gå, men fint blev det ju!
Idag på kyrkgruppen jobbade barnen med Noaks ark, de fick höra sagan, sjunga sånger, och pyssla ihop sin egen ark. Min Noah var upptagen med att traska omkring i kyrkan med sin far, framför allt blev han förtjust i att gå upp och nerför en liten ramp. Jag pysslade ihop arken åt honom (för i och med att det var just Noahs ark kunde vi ju inte låta honom missa den totalt), och har hängt upp den som en liten mobil över sängen i hans rum. Jag engagerar mig mer än både de andra barnen och föräldrarna... Så kan det gå, men fint blev det ju!
 |
| Den vackra framsidan, med regnbågen som guds löfte om att aldrig mer översvämma jorden, och lite djur som jag tyckte kunde få kika över relingen |
 |
| Baksidan, där resten av djurparen chillar runt i väntan på att duvan skulle finna fast land igen |
Storebror!
20 januari 2015
Aloha. Idag var det äntligen dags, det som vi väntat på så länge. Inte lika länge som elefanter, mind you, som går dräktiga i nästan två år, men i alla fall. Grandma och Granddad var på plats, jag hade Noah på höften, och vi vinkade adjö till Värdmamma och Värdpappa, som åkte till sjukhuset.
Grandma och Granddad tog med Noah till en bondgård i närheten där han fick springa runt och titta på djur. Favoriterna var förstås alla sorters fåglar (ah ah!) och får (baaaa!!), som han sedan pratade förtjust om när jag tog över efter lunch. Vi tog en långpromenad på eftermiddagen och kom tillbaka hem när det börjat skymma, i tid för mig att få glädjebeskedssmset från Värdpappa: "Annabelle är här!" Noah är nu officiellt en storebror. Jag är inte bara väldigt glad för min Värdfamiljs skull, men också väldigt glad att jag äntligen fått veta vad Lillasyster, som jag kallat henne i månader, ska heta. Jag älskar namn och har ivrigt väntat på att få höra hennes. Noah och Annabelle, är det alltså som gäller! Supergulligt.
Jag och Nuss-Nuss lekte på kvällen, Grandma och Granddad tog hand om middagsgivning, och sedan försökte de vara med och lägga honom att sova. Det fungerade dåligt, han blev lite för distraherad, så jag gick upp till honom själv efteråt med lite mer mjölk, och han somnade på fem minuter. Nannyskillz, yah know. Jag var ungefär lika dödstrött efteråt, så jag sade godnatt jag också.
Aloha. Idag var det äntligen dags, det som vi väntat på så länge. Inte lika länge som elefanter, mind you, som går dräktiga i nästan två år, men i alla fall. Grandma och Granddad var på plats, jag hade Noah på höften, och vi vinkade adjö till Värdmamma och Värdpappa, som åkte till sjukhuset.
Grandma och Granddad tog med Noah till en bondgård i närheten där han fick springa runt och titta på djur. Favoriterna var förstås alla sorters fåglar (ah ah!) och får (baaaa!!), som han sedan pratade förtjust om när jag tog över efter lunch. Vi tog en långpromenad på eftermiddagen och kom tillbaka hem när det börjat skymma, i tid för mig att få glädjebeskedssmset från Värdpappa: "Annabelle är här!" Noah är nu officiellt en storebror. Jag är inte bara väldigt glad för min Värdfamiljs skull, men också väldigt glad att jag äntligen fått veta vad Lillasyster, som jag kallat henne i månader, ska heta. Jag älskar namn och har ivrigt väntat på att få höra hennes. Noah och Annabelle, är det alltså som gäller! Supergulligt.
Jag och Nuss-Nuss lekte på kvällen, Grandma och Granddad tog hand om middagsgivning, och sedan försökte de vara med och lägga honom att sova. Det fungerade dåligt, han blev lite för distraherad, så jag gick upp till honom själv efteråt med lite mer mjölk, och han somnade på fem minuter. Nannyskillz, yah know. Jag var ungefär lika dödstrött efteråt, så jag sade godnatt jag också.
 |
| Vi chillade under tiden Värdmamma låg i förlossning |
torsdag 22 januari 2015
Brass & Skratt
18 januari 2015
Aloha. Dags för gudstjänst igen, alltid skönt att komma in i de vanliga rutinerna, även om dagens gudstjänst inte var helt vanlig. Ett brass band från Lidköpings gymnasieskola var på besök, och de rockade loss i medeltida kompositioner. Det var awesome.
Efter att jag njutit av kyrkkaffe och kyrksocialisering, åkte jag till Oxford Circus. Där väntade jag i den kyliga Londonkvällen på Hanne. Under tiden lyssnade jag på de här snubbarna, och blev imponerad av sångarens djupa röst och glada humör.
När Hanne kom började vi traska för att ta oss till Soho, stadsdelen som ligger mellan Oxford Circus och Piccadilly Circus, men som i den här staden inte betyder "south of Houston". Vi hade redan bestämt vilken restaurang vi skulle gå till, men på vägen passerade vi Vapiano. Vapiano. Vapiano är den bästa italienska restaurangen i världen (förutom en liten källarrestaurang i Rom), åtminstone den bästa kedjan, och jag har saknat den massvis den senaste vecken. Jag visste inte att den fanns i London och eftersom jag är trög har jag aldrig kollat upp fakta för jag har bara ätit på Vapiano i Stockholm. Min passion och förälskelse övertygade Hanne om att vi borde gå dit istället, och vi gick in. Vad som följde var världens bästa middag någonsin, varsitt enormt glas vin, och skvaller och skratt i flera timmar. Det var längesedan jag hade så roligt. Tack Hanne, för det utomordentliga sällskapet!
Aloha. Dags för gudstjänst igen, alltid skönt att komma in i de vanliga rutinerna, även om dagens gudstjänst inte var helt vanlig. Ett brass band från Lidköpings gymnasieskola var på besök, och de rockade loss i medeltida kompositioner. Det var awesome.
 |
| Brass band! |
Efter att jag njutit av kyrkkaffe och kyrksocialisering, åkte jag till Oxford Circus. Där väntade jag i den kyliga Londonkvällen på Hanne. Under tiden lyssnade jag på de här snubbarna, och blev imponerad av sångarens djupa röst och glada humör.
 |
| Street performers är en av de charmigaste sakerna med den här stan, tbh |
 |
| Jag försökte också få ordning på mitt osamarbetsvilliga hår på tunnelbanan |
 |
| Vapiano, gullungar (positivt substitut för "bitches") |
 |
| Snyggingarna i dramat |
 |
| Bästa. Maten. Någonsin. Ruccolafylld ravioli med färska körsbärstomater och pinjenötter! |
lördag 17 januari 2015
Jobbigt jobb
17 januari 2015
Idag tvingade jag mig själv att ha sovmorgon. Jag vaknade vid åtta, men hade inte satt mitt alarm förrän vid tio, och jag övertygade mig själv att somna om. Jag har varit överdrivet trött på sistone, och det är helg. Dessutom var jag väl medveten om faktumet att jag skulle komma att jobba hela kvällen.
Efter en sväng inne på stan för skojs skull kom jag tillbaka hem, och tog över med Nuss-Nuss vid fyra. Både Värdmamma och Värdpappa hade ett gig ikväll till sent in på natten (hon är nu halv tolv och jag har precis hört dem komma hem). Nuss-Nuss var slutkörd så vi tog en promenad. En lång promenad. Ute i kylan, för det har blivit kallt i England. Jag frös. Noah viftade med fötterna. Jag var trött. Noah pekade på fåglar. Jag sade åt Noah att han gärna fick sova lite, om han ville. Noah blundade inte en enda gång. Jag gick hem.
Han hade varit kinkig även tidigare på dagen, och var så en del nu med. Vägrade stanna inne i lekrummet, för det är ju så mycket roligare att peta på barngrinden vid trappan, vägrade lyssna på mina "neeej" och annat festligt. När jag skulle fixa middag åt honom mutade jag honom med russin och barnprogram så att han åtminstone skulle sitta fint i stolen vid bordet. Det är ju i alla fall lördag.
Vi lekte lite mer med brum-brum (bilar) och dets och tuft-tuft (tåg) innan det blev läggdags. Det fungerade förvånansvärt bra: blöjbyte, tandborstning, läsning av saga, och drickning av mjölk. Efter att ha rapat ordentligt var Noah ganska glad att krama sina gosedjur, och somnade ganska så på en gång. Jag har dejtat monitorn sedan dess och lyckats ganska bra att inte tänka på det femtimmars körrep och följande körfest jag missar ikväll. Jag har börjat läsa Nick Hornbys A Long Way Down, som handlar om folk som vill ta självmord. Jag har haft det så trevligt så!
(Jag är faktiskt inte riktigt så sarkastisk som jag får det att låta, det är bara roligt att skriva så. Nussa gosade en del innan han somnade, så allt är förlåtet. Jag missar visserligen körrepet, men mitt öra är fortfarande knäppt, så jag skulle nog inte kunnat sjunga ändå. Och självmordsromanen har en mörk humor som faktiskt är ganska tilltalande. Den passar framför allt bra på tunnelbanan, har jag märkt).
Idag tvingade jag mig själv att ha sovmorgon. Jag vaknade vid åtta, men hade inte satt mitt alarm förrän vid tio, och jag övertygade mig själv att somna om. Jag har varit överdrivet trött på sistone, och det är helg. Dessutom var jag väl medveten om faktumet att jag skulle komma att jobba hela kvällen.
Efter en sväng inne på stan för skojs skull kom jag tillbaka hem, och tog över med Nuss-Nuss vid fyra. Både Värdmamma och Värdpappa hade ett gig ikväll till sent in på natten (hon är nu halv tolv och jag har precis hört dem komma hem). Nuss-Nuss var slutkörd så vi tog en promenad. En lång promenad. Ute i kylan, för det har blivit kallt i England. Jag frös. Noah viftade med fötterna. Jag var trött. Noah pekade på fåglar. Jag sade åt Noah att han gärna fick sova lite, om han ville. Noah blundade inte en enda gång. Jag gick hem.
Han hade varit kinkig även tidigare på dagen, och var så en del nu med. Vägrade stanna inne i lekrummet, för det är ju så mycket roligare att peta på barngrinden vid trappan, vägrade lyssna på mina "neeej" och annat festligt. När jag skulle fixa middag åt honom mutade jag honom med russin och barnprogram så att han åtminstone skulle sitta fint i stolen vid bordet. Det är ju i alla fall lördag.
Vi lekte lite mer med brum-brum (bilar) och dets och tuft-tuft (tåg) innan det blev läggdags. Det fungerade förvånansvärt bra: blöjbyte, tandborstning, läsning av saga, och drickning av mjölk. Efter att ha rapat ordentligt var Noah ganska glad att krama sina gosedjur, och somnade ganska så på en gång. Jag har dejtat monitorn sedan dess och lyckats ganska bra att inte tänka på det femtimmars körrep och följande körfest jag missar ikväll. Jag har börjat läsa Nick Hornbys A Long Way Down, som handlar om folk som vill ta självmord. Jag har haft det så trevligt så!
(Jag är faktiskt inte riktigt så sarkastisk som jag får det att låta, det är bara roligt att skriva så. Nussa gosade en del innan han somnade, så allt är förlåtet. Jag missar visserligen körrepet, men mitt öra är fortfarande knäppt, så jag skulle nog inte kunnat sjunga ändå. Och självmordsromanen har en mörk humor som faktiskt är ganska tilltalande. Den passar framför allt bra på tunnelbanan, har jag märkt).
Artistisk och, förstås, dets
16 januari 2015
Jag lekte en massa med Noah idag, jobbade från nio till fem, dock inte vid kontorsdesk. Istället innebar mitt nio till fem-skift blöjbyte, matning, promenad, och lek med diverse leksaker. Noah har också ett nytt favoritprogram - "dets!" Han älskar ju som sagt bollar av alla de slag, och råkade få syn på en biljardbordsturnering på tvn. Värdpappa berättade hur han grabbat tag i fjärrkontrollen när de tittade på barnprogram, viftat med den, och bestämt sagt "dets!", då han ville se biljard istället. Tok.
Under tiden han kastade dets omkring sig och sedan förtjust tultade efter dem för att kasta dem igen, satt jag och lekte konstnär med de pappersklossar han har att bygga torn med. Snitsigt, va?
Jag lekte en massa med Noah idag, jobbade från nio till fem, dock inte vid kontorsdesk. Istället innebar mitt nio till fem-skift blöjbyte, matning, promenad, och lek med diverse leksaker. Noah har också ett nytt favoritprogram - "dets!" Han älskar ju som sagt bollar av alla de slag, och råkade få syn på en biljardbordsturnering på tvn. Värdpappa berättade hur han grabbat tag i fjärrkontrollen när de tittade på barnprogram, viftat med den, och bestämt sagt "dets!", då han ville se biljard istället. Tok.
Under tiden han kastade dets omkring sig och sedan förtjust tultade efter dem för att kasta dem igen, satt jag och lekte konstnär med de pappersklossar han har att bygga torn med. Snitsigt, va?
Afrika, dvd, öron, och annat som händer en vanlig torsdag
15 januari 2015
Jag var nästan färdig att gå hemifrån, stoppade precis ner nycklarna i min väska, när det knackade på min dörr och Värdmamma kikade in. "Ursäkta att vi är så sena idag, Noah vaknade precis..." Jag frös till. "Eh," sade jag intelligent. "Jobbar jag idag?"
Värdmamma kom ihåg att nej visst, det gör jag ju inte alls, då veckans lediga dagar är torsdag och söndag. Jag hade varit uppe ett par timmar innan Värdmamma och Noah vaknade, och var som sagt på väg ut. Svenska Kyrkan har någon gång i månaden en träff med lunch och föreläsning för kvinnor, TorsdagsTräffen. Jag har aldrig gått förut, men eftersom Helen skulle föreläsa idag och berätta om sina olika perioder i olika delar av Afrika, hade jag anmält mig. Jag är fascinerad av Afrika.
Det var intressant och spännande att lyssna på, och efteråt serverades lunchen i stora salen. Jag var ganska så rejält yngst av alla besökare, och fick artikulera när jag talade med min bordsgranne som bar hörapparat.
När vi pratat ett tag efter maten sade jag adjö och förflyttade mig istället till kaféet bredvid, och slog upp min dator. Jag hade äntligen tid att fixa den mycket försenade julklapp som jag gav mina Värdföräldrar senare på kvällen - en film som jag klippte ihop själv på Noah som jag tagit under hösten. Jag hade redan gjort klart den i julas, men då slutade redigeringsprogrammet att fungera och raderade alltihop. Efter att ha krånglat med tekniken i ungefär en timme, samt muttrat en massa för mig själv och förtvivlat morrat åt min dator att skärpa sig, tog det bara en timme till att göra färdigt filmen. Jag gick sedan och hämtade söndagsskolans färgpennor och dekorerade dvdns fram- och baksida.
Efteråt hängde jag med Erik, som du ju sedan tidigare vet också alltid hänger i kyrkan, och Alex, som jobbade där idag, tills det var dags för kören. Vi sjunger inte bara sånger på svenska, engelska, och latin - idag lade vi till en rysk psalm till vår repertoar! Vi är badass.
Det gick dock värre och värre för mig att sjunga, eftersom mitt öra har börjat krångla igen. Jag var halvdöv på högra örat när vi började, och heldöv när vi slutade. Då ackompanjerades dövheten dessutom med illamående och huvudvärk, så jag var inte helt lycklig. Jag vet inte varför mina öron ibland spontant bestämmer sig för att sluta fungera normalt, och ingen av de läkare jag pratat med vet heller. M-ö-g. Men jag stannade under hela körövningen i alla fall, fast var ganska glad när det tog slut så att jag fick åka hem.
Jag var nästan färdig att gå hemifrån, stoppade precis ner nycklarna i min väska, när det knackade på min dörr och Värdmamma kikade in. "Ursäkta att vi är så sena idag, Noah vaknade precis..." Jag frös till. "Eh," sade jag intelligent. "Jobbar jag idag?"
Värdmamma kom ihåg att nej visst, det gör jag ju inte alls, då veckans lediga dagar är torsdag och söndag. Jag hade varit uppe ett par timmar innan Värdmamma och Noah vaknade, och var som sagt på väg ut. Svenska Kyrkan har någon gång i månaden en träff med lunch och föreläsning för kvinnor, TorsdagsTräffen. Jag har aldrig gått förut, men eftersom Helen skulle föreläsa idag och berätta om sina olika perioder i olika delar av Afrika, hade jag anmält mig. Jag är fascinerad av Afrika.
Det var intressant och spännande att lyssna på, och efteråt serverades lunchen i stora salen. Jag var ganska så rejält yngst av alla besökare, och fick artikulera när jag talade med min bordsgranne som bar hörapparat.
När vi pratat ett tag efter maten sade jag adjö och förflyttade mig istället till kaféet bredvid, och slog upp min dator. Jag hade äntligen tid att fixa den mycket försenade julklapp som jag gav mina Värdföräldrar senare på kvällen - en film som jag klippte ihop själv på Noah som jag tagit under hösten. Jag hade redan gjort klart den i julas, men då slutade redigeringsprogrammet att fungera och raderade alltihop. Efter att ha krånglat med tekniken i ungefär en timme, samt muttrat en massa för mig själv och förtvivlat morrat åt min dator att skärpa sig, tog det bara en timme till att göra färdigt filmen. Jag gick sedan och hämtade söndagsskolans färgpennor och dekorerade dvdns fram- och baksida.
Efteråt hängde jag med Erik, som du ju sedan tidigare vet också alltid hänger i kyrkan, och Alex, som jobbade där idag, tills det var dags för kören. Vi sjunger inte bara sånger på svenska, engelska, och latin - idag lade vi till en rysk psalm till vår repertoar! Vi är badass.
Det gick dock värre och värre för mig att sjunga, eftersom mitt öra har börjat krångla igen. Jag var halvdöv på högra örat när vi började, och heldöv när vi slutade. Då ackompanjerades dövheten dessutom med illamående och huvudvärk, så jag var inte helt lycklig. Jag vet inte varför mina öron ibland spontant bestämmer sig för att sluta fungera normalt, och ingen av de läkare jag pratat med vet heller. M-ö-g. Men jag stannade under hela körövningen i alla fall, fast var ganska glad när det tog slut så att jag fick åka hem.
.jpg) |
| #torsdag |
torsdag 15 januari 2015
Onsdag i all välmening
14 januari 2015
Det är så fantastiskt att se hur Noah utvecklas. När jag kom för några månader sedan sade han "teddy", "daddy", och, förstås, "TÄNT". Han kröp överallt. Nu går han hur glatt som helst, och man kan verkligen kommunicera med honom, även om han inte använder en massa ord än. Men han förstår, han pekar, han gör en väldans massa ljudeffekter, och han nickar eller skakar på huvudet. Det är jätteroligt att vara med.
När jag var ute på promenad med en sovande knodd hittade jag en friskt strömmande bäck, och jag såg en räv som låg och solade på en ljusplätt. Så snart jag tog upp kameran märkte den förstås mig och sprang iväg. Vi har ganska många rävar här omkring.
.jpg)
Det är så fantastiskt att se hur Noah utvecklas. När jag kom för några månader sedan sade han "teddy", "daddy", och, förstås, "TÄNT". Han kröp överallt. Nu går han hur glatt som helst, och man kan verkligen kommunicera med honom, även om han inte använder en massa ord än. Men han förstår, han pekar, han gör en väldans massa ljudeffekter, och han nickar eller skakar på huvudet. Det är jätteroligt att vara med.
När jag var ute på promenad med en sovande knodd hittade jag en friskt strömmande bäck, och jag såg en räv som låg och solade på en ljusplätt. Så snart jag tog upp kameran märkte den förstås mig och sprang iväg. Vi har ganska många rävar här omkring.
onsdag 14 januari 2015
Bevis att jag är en 80-åring
13 januari 2015
Jag sitter i min flätade fåtölj och stickar tea cosies, "muggvärmare". Bevis på att jag är en nörd: gör det sent in på natten samtidigt som jag tittar på Doctor Who.
Jag sitter i min flätade fåtölj och stickar tea cosies, "muggvärmare". Bevis på att jag är en nörd: gör det sent in på natten samtidigt som jag tittar på Doctor Who.
 |
| Kvällens skapelser. Också kvällens drinkar - vatten och varm choklad med kaffe! |
måndag 12 januari 2015
Jag får stryk
11 januari 2015
Halloj! På min första lediga dag sedan jag kom tillbaka valde jag att ta sovmorgon, gå ut och njuta av den friska luften, och sedan ställa mig och stryka i - och jag skojar inte ens - cirka tre timmar. Det är så det blir när man samlar på sig en massa, massa stryktvätt till ett och samma tillfälle. Jag fick organisera min garderob lite grann och leta reda på fler galgar, men nu hänger i alla fall alla klänningar och skjortor fint, och t-shirts och jeans har vikts mycket noggrant. Är det inte roligt att läsa om hur jag ordnar mina kläder? Eh?
Under tiden stod jag och tittade på Crash Course World History 2, som är helt fantastiskt. John Green är som du antagligen vet en av mina favoritpersoner i världen, en underbar internetpersonlighet och en toppenbra författare. Om du inte har hört talas om Crash Course, eller om du aldrig tagit tjuren vid hornen och faktiskt tittat, vill jag be dig se det här avsnittet som jag lägger upp nedan, som också känns oerhört aktuellt just nu. Crash Course har även andra serier, till exempel biologi, kemi, litteratur, psykologi, och annat, som du hittar här. Systerkanalen heter SciShow, som har en underkanal som heter SciShow Space. Det är lätt att fasta på sådana ställen, men som sagt, de är allmänt toppen i upplägg, ämne, och information.
Det går att lägga till engelsk text, om du anser att han pratar för fort (nudge nudge mamma).
Så, titta nu! Jag uppmanar dig energiskt.
Halloj! På min första lediga dag sedan jag kom tillbaka valde jag att ta sovmorgon, gå ut och njuta av den friska luften, och sedan ställa mig och stryka i - och jag skojar inte ens - cirka tre timmar. Det är så det blir när man samlar på sig en massa, massa stryktvätt till ett och samma tillfälle. Jag fick organisera min garderob lite grann och leta reda på fler galgar, men nu hänger i alla fall alla klänningar och skjortor fint, och t-shirts och jeans har vikts mycket noggrant. Är det inte roligt att läsa om hur jag ordnar mina kläder? Eh?
 |
| Fick även ett par av Noahs kläder att stryka, det här är alltså inte mina byxor |
Det går att lägga till engelsk text, om du anser att han pratar för fort (nudge nudge mamma).
Så, titta nu! Jag uppmanar dig energiskt.
Lånar texter från Frank Buffay
10 januari 2015
Sleepy boy, sleepy boy,
why won't you go to sleep?
Sleepy boy, sleepy boy,
you're keeping me up!
Det var dåligt väder och vi har en ny men ännu icke ihopmonterad vagn, så jag försökte få Nuss-Nuss att sova i sin säng. Han var trött, men det erkände han inte för sig själv, så istället satt han och lekte med sina dets, läste en bok (upp och ner), och pratade med sina teddys. Jag kunde inte gå ut ur rummet för då var det bara skrik och elände, så istället satt jag vid sängen och låtsades sova. Till slut fattade Noah vinken och somnade han också.
Sleepy boy, sleepy boy,
why won't you go to sleep?
Sleepy boy, sleepy boy,
you're keeping me up!
.jpg) |
| Trött nanny, pigg unge |
lördag 10 januari 2015
Min finurliga unge
9 januari 2015
Ett annat uttryck Noah gärna använder är "dip-dip", något han nästan alltid vill göra när han äter mat. Ibland får han en klick ketchup eller liknande att doppa matbitar i, och om han inte får det petar han otåligt på kanten av sin bricka, tittar på en, och säger bestämt "dip-dip!" Jag gav honom en satsuma idag som han klämde sönder, för att sedan "dip-dip" med sin toast i fruktsaften.
Noah, jag, och Värdmamma åkte till Monkey Music idag, och jag fick dansa runt med Nussa till den hurtiga musiken. "Where is monkey hiding, where could he be? What a cheeky monkey, hiding from me!" stannade ett bra tag i huvudet. Efter en snabb lunch hemma skulle jag iväg med Noah till dagens andra musikklass, Theater Bugs. Så snart jag vände runt hörnet hemifrån med vagnen somnade ungen, men jag tänkte att kanske vaknar han när vi kommer fram. Det gjorde han inte, så jag satt i en timme och lyssnade på mer festlig barnmusik med en sovande bebis bredvid mig. Noah vaknade inte förrän vi kom hem, då jag tänkt lägga honom i sängen. Han vaknade till i hallen, och då var det kört. Han kände igen platsen som stället där det finns en hel hög med golfbollar, och blev klarvaken. Vi skulle leka med alla dets sedan, det gick inte att argumentera.
Ett annat uttryck Noah gärna använder är "dip-dip", något han nästan alltid vill göra när han äter mat. Ibland får han en klick ketchup eller liknande att doppa matbitar i, och om han inte får det petar han otåligt på kanten av sin bricka, tittar på en, och säger bestämt "dip-dip!" Jag gav honom en satsuma idag som han klämde sönder, för att sedan "dip-dip" med sin toast i fruktsaften.
Noah, jag, och Värdmamma åkte till Monkey Music idag, och jag fick dansa runt med Nussa till den hurtiga musiken. "Where is monkey hiding, where could he be? What a cheeky monkey, hiding from me!" stannade ett bra tag i huvudet. Efter en snabb lunch hemma skulle jag iväg med Noah till dagens andra musikklass, Theater Bugs. Så snart jag vände runt hörnet hemifrån med vagnen somnade ungen, men jag tänkte att kanske vaknar han när vi kommer fram. Det gjorde han inte, så jag satt i en timme och lyssnade på mer festlig barnmusik med en sovande bebis bredvid mig. Noah vaknade inte förrän vi kom hem, då jag tänkt lägga honom i sängen. Han vaknade till i hallen, och då var det kört. Han kände igen platsen som stället där det finns en hel hög med golfbollar, och blev klarvaken. Vi skulle leka med alla dets sedan, det gick inte att argumentera.
 |
| Omorganiserat delar av mitt rum, nu har mina stylingprodukter en egen hylla med den fina ljuslyktan jag fick i julklapp! |
Bis vivit qui bene vivit
8 januari 2015
På dagens tvåtimmarspromenad med Noah hade jag ett nytt pannband som jag beslutat att jag tycker mycket om, och jag blev förälskad i ett träd. Vet du vad det här trädet heter får du gärna säga till.
På kvällen började kören igen, och jag fick skynda dit efter jobbet. Missade uppvärmningen, så de första höga tonerna var ganska svåra, trots att jag ikväll sjöng alt 2. (Det vill säga, den lägre av altstämman). Men snart var även min röst igång och det var jätteroligt att sjunga igen, och roligt att inte sjunga Luciasånger. Vi övar inför en vårkonsert där nästan alla texter är på latin, så jag var allmänt lycklig - jag älskar att sjunga på latin!
På dagens tvåtimmarspromenad med Noah hade jag ett nytt pannband som jag beslutat att jag tycker mycket om, och jag blev förälskad i ett träd. Vet du vad det här trädet heter får du gärna säga till.
 |
| Pannbandsselfie |
 |
| Trädet till vänster med toffsar ♥ |
Nån festlig titel
7 januari 2015
Idag har Augusta namnsdag. Låt oss alla minnas hur ofantligt tuff Augusta Longbottom var i the Battle of Hogwarts.
Jag rullade iväg med Noah i barnvagnen på förmiddagen, för att gå till den lokala kyrkgruppen för småttingar. Vi mötte Värdmamma där, och fick dricka te, lyssna på en Bibelhistoria, sjunga en massa sånger, leka med instrument, och pyssla. Idag skulle barnen göra varsitt flammande ljus med hjälp av toarullar och crepepapper. Jag och Värdmamma dekorerade förtjust med små klistermärken medan Noah försökte slita sönder crepepappret, som utgjorde lågorna.
Efter jobbet gjorde jag mig fräsch och fin, då jag blivit inbjuden till Ambassadresidenset för en tackdrink, tillsammans med alla andra som hjälpt till under kyrkans julmarknad i november. Jag började med att gå vilse, sedan gick jag till fel ställe. Jag kom till slut rätt i alla fall, och kunde krama om flera folk från kyrkan igen, som jag inte sett sedan innan jul. Jag blev serverad vitt vin som jag inte tyckte om, och en liten maräng som förvånade, då jag trodde att det var en minismörgås. Efter att ha minglat runt och hälsat på folk, spenderade jag resten av tiden med Alex och Erik. Jag har saknat mina pojkspolingar, som båda var här i stan även över nyår. När det blev dags att gå drog vi med oss Jacob, och gjorde upp middagsplaner. Jag följde så med till Nandos, som har tre vegetariska alternativ på menyn, och den jag provade var helt okej. Men även om maten var lite av en non-happening för min del, så var sällskapet desto bättre. Det är skönt att vara tillbaka igen.
Idag har Augusta namnsdag. Låt oss alla minnas hur ofantligt tuff Augusta Longbottom var i the Battle of Hogwarts.
Jag rullade iväg med Noah i barnvagnen på förmiddagen, för att gå till den lokala kyrkgruppen för småttingar. Vi mötte Värdmamma där, och fick dricka te, lyssna på en Bibelhistoria, sjunga en massa sånger, leka med instrument, och pyssla. Idag skulle barnen göra varsitt flammande ljus med hjälp av toarullar och crepepapper. Jag och Värdmamma dekorerade förtjust med små klistermärken medan Noah försökte slita sönder crepepappret, som utgjorde lågorna.
Efter jobbet gjorde jag mig fräsch och fin, då jag blivit inbjuden till Ambassadresidenset för en tackdrink, tillsammans med alla andra som hjälpt till under kyrkans julmarknad i november. Jag började med att gå vilse, sedan gick jag till fel ställe. Jag kom till slut rätt i alla fall, och kunde krama om flera folk från kyrkan igen, som jag inte sett sedan innan jul. Jag blev serverad vitt vin som jag inte tyckte om, och en liten maräng som förvånade, då jag trodde att det var en minismörgås. Efter att ha minglat runt och hälsat på folk, spenderade jag resten av tiden med Alex och Erik. Jag har saknat mina pojkspolingar, som båda var här i stan även över nyår. När det blev dags att gå drog vi med oss Jacob, och gjorde upp middagsplaner. Jag följde så med till Nandos, som har tre vegetariska alternativ på menyn, och den jag provade var helt okej. Men även om maten var lite av en non-happening för min del, så var sällskapet desto bättre. Det är skönt att vara tillbaka igen.
.jpg) |
| En kärleksförklaring till mina vänner - jag är väldigt glad att jag träffat er <3 |
Dets
6 januari 2015
Noahs nya ord för "boll" och "bollar" är dets. En dets, flera dets. Att detsa. Eller som jag sade till Värdmamma, "we're detsing". När man har en bebis uppfinner man nya ord och verb lite mest hela tiden. Varför dets? För att Noah har upptäckt att när han kastar en boll nerför trappan så låter det "dets, dets, dets" varje gång den studsar mot ett trappsteg. Att detsa är naturligtvis när Noah kravlar supersnabbt uppför trappan, kastar en boll, sedan hasar sig lika supersnabbt ner igen, för att hämta den. Upprepa så många gånger man vill. Min roll i det hela är att med nervöst fladdrande hjärta gå bakom honom i trappan, och bli lika förvånad varje gång över hur ofattbart fort han numera kan ta sig fram.
Vi har alltså lekt mycket med dets idag, men vi har också varit ute på en lång promenad, och suttit vid köksbordet och ritat. Det började väl mer som mellanmålsunderhållning, men snart satt både jag och Värdmamma och ritade engagerat, och Nuss-Nuss knaprade på ett kex.
På kvällen lockade Hanne med mig ut till Covent Garden, där vi mötte upp med några av hennes vänner, och åtnjöt drinkar och chips (det vill säga, pommes) och trevlig konversation.
Noahs nya ord för "boll" och "bollar" är dets. En dets, flera dets. Att detsa. Eller som jag sade till Värdmamma, "we're detsing". När man har en bebis uppfinner man nya ord och verb lite mest hela tiden. Varför dets? För att Noah har upptäckt att när han kastar en boll nerför trappan så låter det "dets, dets, dets" varje gång den studsar mot ett trappsteg. Att detsa är naturligtvis när Noah kravlar supersnabbt uppför trappan, kastar en boll, sedan hasar sig lika supersnabbt ner igen, för att hämta den. Upprepa så många gånger man vill. Min roll i det hela är att med nervöst fladdrande hjärta gå bakom honom i trappan, och bli lika förvånad varje gång över hur ofattbart fort han numera kan ta sig fram.
Vi har alltså lekt mycket med dets idag, men vi har också varit ute på en lång promenad, och suttit vid köksbordet och ritat. Det började väl mer som mellanmålsunderhållning, men snart satt både jag och Värdmamma och ritade engagerat, och Nuss-Nuss knaprade på ett kex.
 |
| Kladdade med kritor |
På kvällen lockade Hanne med mig ut till Covent Garden, där vi mötte upp med några av hennes vänner, och åtnjöt drinkar och chips (det vill säga, pommes) och trevlig konversation.
 |
| Smurfdricka |
First day back
5 januari 2015
Jag var helt utslagen till klockan tolv på dan, efter min trots allt ganska utmattande resa hit. När jag vaknade och sedan faktiskt vaknat, väntade välkomstkramar från Värdfamiljen och ett stort flin från lilla Nussa. Jag jobbade tre timmar på eftermiddagen, och det var rakt in i rutinen med blöjbyte och leksaker som gällde! Det var faktiskt riktigt mysigt att träffa min lille gos igen, som till min stora glädje var lika glad att se mig. När Värdpappa frågade "Var är Jessica-Therese?" pekade Noah direkt och utan minsta tvekan på mig, med ett glatt "Teh!" Jag var inte så lite rörd - han kan mitt namn! Ja, nästan. På kvällen messade jag Jacob och mötte upp honom för en lång promenad, då min arma kropp inte ville vara stillasittande mer. Jag menar, tre timmar på tåg, fyra timmar på flyg, tre timmar på buss, en timme i taxi, och sedan medvetslös i en säng i ytterligare åtta timmar? Jag behövde röra på mig, och Jacob drog med mig till det mörka Oxford street. Mörka, därför att det nu är Twelfth Night, då engelsmännen plockar undan sina julprydnader, och kulörta lampor inte längre lyste upp vinterkvällen. Vinterkvällen som för övrigt var extremt mild eftersom vi inte får ordentligt vinterklimat i det här landet. Jag började gnälla om hunger sedan, så vi avslutade kvällen på en typisk pub. Jomen... Jag är nog tillbaka i London, faktiskt.
Jag var helt utslagen till klockan tolv på dan, efter min trots allt ganska utmattande resa hit. När jag vaknade och sedan faktiskt vaknat, väntade välkomstkramar från Värdfamiljen och ett stort flin från lilla Nussa. Jag jobbade tre timmar på eftermiddagen, och det var rakt in i rutinen med blöjbyte och leksaker som gällde! Det var faktiskt riktigt mysigt att träffa min lille gos igen, som till min stora glädje var lika glad att se mig. När Värdpappa frågade "Var är Jessica-Therese?" pekade Noah direkt och utan minsta tvekan på mig, med ett glatt "Teh!" Jag var inte så lite rörd - han kan mitt namn! Ja, nästan. På kvällen messade jag Jacob och mötte upp honom för en lång promenad, då min arma kropp inte ville vara stillasittande mer. Jag menar, tre timmar på tåg, fyra timmar på flyg, tre timmar på buss, en timme i taxi, och sedan medvetslös i en säng i ytterligare åtta timmar? Jag behövde röra på mig, och Jacob drog med mig till det mörka Oxford street. Mörka, därför att det nu är Twelfth Night, då engelsmännen plockar undan sina julprydnader, och kulörta lampor inte längre lyste upp vinterkvällen. Vinterkvällen som för övrigt var extremt mild eftersom vi inte får ordentligt vinterklimat i det här landet. Jag började gnälla om hunger sedan, så vi avslutade kvällen på en typisk pub. Jomen... Jag är nog tillbaka i London, faktiskt.
Till London på 2 minuter
4 januari 2015
Eller, njäe, inte riktigt. Snarare till London på tre timmar, i vanliga fall. Idag... Idag tog det lite längre tid.
Jag sade hejdå till allting hemma och hoppade på tåget som tog mig ner till Köpenhamns lufthavn. Genom security, hitta en smörgås, till rätt gate. Vänta på att få gå ombord på planet, och redan där blev vi en halvtimme sena. Väl ombord på planet lyfte vi inte förrän ungefär en timme efter utsatt avgångstid. Jag hade dock redan försäkrat mig om att alla väskor var med, och hade musik i öronen, och en ny, uppslagen bok i knäet. Jag var alltså för tillfället ganska tillfreds med livet.
När vi varit uppe i luften i nästan två timmar började kaptenen prata över högtalarna, och lät oss veta att det rådde dåliga väderförhållanden över Gatwick. Han var tvungen att köra på begränsad hastighet, och var inte helt säker på att han skulle få tillåtelse att landa. Jag återgick till min bok.
Ett litet tag senare krasslade det till i högtalarsystemet igen, och vi fick vet att vi behövde landa i Bournemouth för att tanka flygplanet. "Vi ber om ursäkt för förseningen, men vi ska snart vara i luften och på väg till London igen" kom försäkringen.
När vi landat i Bournemouth blev dock kaptenen tvungen att erkänna att han inte var tillåten att flyga mer, då vi använt upp alla minuter flygtid för det planet på en och samma resa. Det finns lagar om den saken. Han lovade att ersättningsbussar skulle framkallas och ta oss från Bournemouth till Gatwick. Vid det här laget var klockan ungefär nio på kvällen, två timmar efter att jag skulle ha varit i Gatwick enligt den ursprungliga tiden.
Bussarna kom klockan tio, och jag var till allas förvåning fortfarande på ganska bra humör. Min bok räddade livet på mig, och jag fortsatte till och med att läsa trots att bussen gungade fram och tillbaka. Det enda dumma var att det inte fanns någonting att äta, och min blodsockernivå var i ett småkritiskt läge. Så snart vi kom fram till Gatwick styrde jag stegen in på flygplatsen och till närmaste mataffär, och hittade en liten potatissallad. Jag köpte tågbiljett och väntade ute på den kyliga perrongen, och fortsatte läsa min bok.
När tåget rullade in i centrala London, Victoria station, läste jag ut min bok. Jag vill ta det här tillfället att tacka Stephanie Perkins för att hon skrivit Anna and the French Kiss, John Green för att han rekommenderade den i en video för säkert tre år sedan, mig själv för att jag kom ihåg det och önskade mig den i julklapp, och mina föräldrar som letade upp den och gav den till mig. Den höll inte bara mitt humör på en stadigt glad nivå under en alldeles för lång resa genom att bara vara en distraktion, den är också en väldigt välskriven YA novel. Romantik i Paris, vem kan säga nej? (Pappa, du räknas inte i det här fallet). Det är antagligen hög igenkänningsfaktor för många som läser den, men jag blev förvånad över hur nästan läskigt lik huvudpersonen är mig som person. En fantastisk bok vid helt rätt tillfälle.
Jag fick stå i kö en stund för att haffa en taxi, men kom till slut hem klockan tre på morgonen. Jag stånkade upp med min tunga väska till mitt rum, och kraschade i allmänt gracelös fashion på min säng. Trots den långa resan var jag väldigt glad att vara tillbaka, att jag satt och lyckligt log för mig själv i baksätet på taxin. Och det flöt faktiskt på ganska bra från Norweigan Air Shuttles håll också. Och, viktigast av allt - jag hade ju musik och min bok.
Eller, njäe, inte riktigt. Snarare till London på tre timmar, i vanliga fall. Idag... Idag tog det lite längre tid.
Jag sade hejdå till allting hemma och hoppade på tåget som tog mig ner till Köpenhamns lufthavn. Genom security, hitta en smörgås, till rätt gate. Vänta på att få gå ombord på planet, och redan där blev vi en halvtimme sena. Väl ombord på planet lyfte vi inte förrän ungefär en timme efter utsatt avgångstid. Jag hade dock redan försäkrat mig om att alla väskor var med, och hade musik i öronen, och en ny, uppslagen bok i knäet. Jag var alltså för tillfället ganska tillfreds med livet.
 |
| Ett officiellt tack till all flygplatspersonal som lastar på rätt väskor på rätt flyg |
 |
| Jag började läsa min bok på planet innan vi lyfte |
När vi varit uppe i luften i nästan två timmar började kaptenen prata över högtalarna, och lät oss veta att det rådde dåliga väderförhållanden över Gatwick. Han var tvungen att köra på begränsad hastighet, och var inte helt säker på att han skulle få tillåtelse att landa. Jag återgick till min bok.
Ett litet tag senare krasslade det till i högtalarsystemet igen, och vi fick vet att vi behövde landa i Bournemouth för att tanka flygplanet. "Vi ber om ursäkt för förseningen, men vi ska snart vara i luften och på väg till London igen" kom försäkringen.
När vi landat i Bournemouth blev dock kaptenen tvungen att erkänna att han inte var tillåten att flyga mer, då vi använt upp alla minuter flygtid för det planet på en och samma resa. Det finns lagar om den saken. Han lovade att ersättningsbussar skulle framkallas och ta oss från Bournemouth till Gatwick. Vid det här laget var klockan ungefär nio på kvällen, två timmar efter att jag skulle ha varit i Gatwick enligt den ursprungliga tiden.
 |
| Bournemouth ligger ungefär 108 miles/174 km från London i södra England... |
Bussarna kom klockan tio, och jag var till allas förvåning fortfarande på ganska bra humör. Min bok räddade livet på mig, och jag fortsatte till och med att läsa trots att bussen gungade fram och tillbaka. Det enda dumma var att det inte fanns någonting att äta, och min blodsockernivå var i ett småkritiskt läge. Så snart vi kom fram till Gatwick styrde jag stegen in på flygplatsen och till närmaste mataffär, och hittade en liten potatissallad. Jag köpte tågbiljett och väntade ute på den kyliga perrongen, och fortsatte läsa min bok.
När tåget rullade in i centrala London, Victoria station, läste jag ut min bok. Jag vill ta det här tillfället att tacka Stephanie Perkins för att hon skrivit Anna and the French Kiss, John Green för att han rekommenderade den i en video för säkert tre år sedan, mig själv för att jag kom ihåg det och önskade mig den i julklapp, och mina föräldrar som letade upp den och gav den till mig. Den höll inte bara mitt humör på en stadigt glad nivå under en alldeles för lång resa genom att bara vara en distraktion, den är också en väldigt välskriven YA novel. Romantik i Paris, vem kan säga nej? (Pappa, du räknas inte i det här fallet). Det är antagligen hög igenkänningsfaktor för många som läser den, men jag blev förvånad över hur nästan läskigt lik huvudpersonen är mig som person. En fantastisk bok vid helt rätt tillfälle.
 |
| Denna hjälte rekommenderas varmt |
Jag fick stå i kö en stund för att haffa en taxi, men kom till slut hem klockan tre på morgonen. Jag stånkade upp med min tunga väska till mitt rum, och kraschade i allmänt gracelös fashion på min säng. Trots den långa resan var jag väldigt glad att vara tillbaka, att jag satt och lyckligt log för mig själv i baksätet på taxin. Och det flöt faktiskt på ganska bra från Norweigan Air Shuttles håll också. Och, viktigast av allt - jag hade ju musik och min bok.
På äventyr i Afrika
3 januari 2015
Jag lyckades övertala min familj att spela Den Försvunna Diamanten med mig min sista kväll i Sverige, då det är ett av mina favoritspel. Jag vet, det är simpelt och barnsligt, men jag tycker att det är kul. Och vi hade jättekul när vi spelade. Efteråt blev det faktiskt nyversionen av De Tre Musketörerna, ackompanjerat av dessert.
Jag lyckades övertala min familj att spela Den Försvunna Diamanten med mig min sista kväll i Sverige, då det är ett av mina favoritspel. Jag vet, det är simpelt och barnsligt, men jag tycker att det är kul. Och vi hade jättekul när vi spelade. Efteråt blev det faktiskt nyversionen av De Tre Musketörerna, ackompanjerat av dessert.
 |
| Efterrätt, after eight-päron med vaniljglass |
Stadsdag med Mysmor
2 januari 2015
Moren och jag hade planer på en shoppingdag i Den Stora Staden, det vill säga Växjö, och vi åkte iväg på morgonen. Först stannade vi dock på miljöstationen, och jag måste bara få säga hur mycket jag älskar Miljöstationen. Jag blir glad av att se hur organiserat det är och hur bra det flyter på, och mitt lilla återvinnande svenska hjärta sväller av stolthet. Eff yeah låt oss hjälpa miljön.
Mitt mål för dagen var att hitta en ny kappa, då den jag har börjar bli ganska sliten. Faktum är att vi inte riktigt kunde minnas hur länge sedan det var vi köpt den, en tre-fyra år eller så. Farmor hade tipsat om Rågårds Modehus, så vi började där. Affären har inte alls min stil, men fyra minuter efter att vi gått in hittade jag min nya kappa, ensam på en galge bland tråkiga koftor. Jag bytte alltså min svarta, sofistikerade kappa mot en svart, tuff kappa, vars bästa attribut är att jag kommer att känna mig som en spion i den. Jag gillar kläder som får mig att känna mig som en spion. Tänk lite Melinda May.
Efter att ha vandrat runt på Samarkand ett tag åkte vi till stan, och vandrade runt där. Mamma letade fotoramar inne på Gallerix, och jag passade på att gå ner i deras källare för att ta del av deras utställning. Jag älskar att titta på konst, och ser fram emot att gå till något museum igen när jag kommer tillbaka till London.
Jag avslutade tiden i Växjö på Baraii Thaimassage, en helt fantastik julklapp. Det är alltid lika fascinerande hur de har lyckats förvandla en källarlokal till Thailand, med fuktig värme, mörka väggar, porlande vatten, och mjuka dynor på golvet... Min nacke ömmade efter den timmen, men det var det definitivt värt!
Moren och jag hade planer på en shoppingdag i Den Stora Staden, det vill säga Växjö, och vi åkte iväg på morgonen. Först stannade vi dock på miljöstationen, och jag måste bara få säga hur mycket jag älskar Miljöstationen. Jag blir glad av att se hur organiserat det är och hur bra det flyter på, och mitt lilla återvinnande svenska hjärta sväller av stolthet. Eff yeah låt oss hjälpa miljön.
Mitt mål för dagen var att hitta en ny kappa, då den jag har börjar bli ganska sliten. Faktum är att vi inte riktigt kunde minnas hur länge sedan det var vi köpt den, en tre-fyra år eller så. Farmor hade tipsat om Rågårds Modehus, så vi började där. Affären har inte alls min stil, men fyra minuter efter att vi gått in hittade jag min nya kappa, ensam på en galge bland tråkiga koftor. Jag bytte alltså min svarta, sofistikerade kappa mot en svart, tuff kappa, vars bästa attribut är att jag kommer att känna mig som en spion i den. Jag gillar kläder som får mig att känna mig som en spion. Tänk lite Melinda May.
 |
| Lunch på Samarkand, mammas sallad och min kryddiga fisksoppa - nom nom! |
Efter att ha vandrat runt på Samarkand ett tag åkte vi till stan, och vandrade runt där. Mamma letade fotoramar inne på Gallerix, och jag passade på att gå ner i deras källare för att ta del av deras utställning. Jag älskar att titta på konst, och ser fram emot att gå till något museum igen när jag kommer tillbaka till London.
 |
| Svart och vitt, jag älskar de två övre till vänster |
 |
| Jag blev också allmänt förälskad i det nedre porträttet på den rödhåriga tjejen |
torsdag 1 januari 2015
Årets första dag
1 januari 2015
Oooooch så har årets första dag passerat, och jag finner mig i soffan, på ungefär samma ställe jag satt för några timmar sedan, då det fortfarande var 2014. Jag har dock inte befunnit mig i soffan sedan dess, nej, inte alls. Det gicks till sängs och sovs (i natt utan tigrar), det gicks upp och det gicks ut.
Jag har under årets första dag gått en sväng runt bondgårdarna och sörjt faktumet att den lilla snö som var har försvunnit, och enligt väderprognosen är det den enda snön jag kommer att se innan jag far tillbaka till tedrickandets land. Jag har uppgraderat program på min dator och redigerat filmer, och jag har stickat klart den halsduk som jag började på för säkert en tre år sedan nu. Jag har skrattat åt de charmiga mustascherna som pryder alla utom Hans Kungliga Höghet Monsieur Dollface och D'Artagnan i The Three Musketeers, som ju är nyårsdagstradition, och efter att ha sett den fått stor lust att se om nyversionen med Logan Lerman och Orlando Bloom. Senare i veckan, kanske.
Nyårslöften? Inte direkt. Men jag fann den här listan som jag inspirerades och vill dela med mig av:
Oooooch så har årets första dag passerat, och jag finner mig i soffan, på ungefär samma ställe jag satt för några timmar sedan, då det fortfarande var 2014. Jag har dock inte befunnit mig i soffan sedan dess, nej, inte alls. Det gicks till sängs och sovs (i natt utan tigrar), det gicks upp och det gicks ut.
Jag har under årets första dag gått en sväng runt bondgårdarna och sörjt faktumet att den lilla snö som var har försvunnit, och enligt väderprognosen är det den enda snön jag kommer att se innan jag far tillbaka till tedrickandets land. Jag har uppgraderat program på min dator och redigerat filmer, och jag har stickat klart den halsduk som jag började på för säkert en tre år sedan nu. Jag har skrattat åt de charmiga mustascherna som pryder alla utom Hans Kungliga Höghet Monsieur Dollface och D'Artagnan i The Three Musketeers, som ju är nyårsdagstradition, och efter att ha sett den fått stor lust att se om nyversionen med Logan Lerman och Orlando Bloom. Senare i veckan, kanske.
 |
| Årets första brasa |
Nyårslöften? Inte direkt. Men jag fann den här listan som jag inspirerades och vill dela med mig av:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)