Det Lilla Skogstrollet : augusti 2014

fredag 29 augusti 2014

Vänner i Wimbledon

29 augusti 2014

=kaninteförståattaugustisnartärslutlikewhaaaaat=

Idag hade jag min första helt lediga dag, och jag började den genom att ha sovmorgon. Sedan låg jag i sängen och myste för mig själv ytterligare en lång stund, utan någon ånger alls. Mmmm....

Men sedan var det upp och redo som gällde, då jag paxat en av mina bäwstisar från klockan ett. Så jag åkte tåg, tunnelbana, och lite tåg till, för att komma till det tennisglada området Wimbledon! Där gick jag inte vilse utan väntade tills min älskade Natasha letat upp mig framför stationen.

Pepp på tåg. Passade på att lyssna vidare på Lord of the Rings under resan.

Kort bakgrundsförklaring: Natasha, eller som hon gemytligt kallas av mig, NashTash, är min rumskompis för två somrar under fyra veckors IB-träning i Sigtuna. Senast jag såg henne var förra året när jag precis flyttat till London, och innan dess var det ytterligare ett år sedan sist. Med särskilda personer spelar sådant absolut ingen roll dock, och så är det med NashTash. Vi kramades och squeeade och hoppade lite i vanlig ordning, innan vi påbörjade en tre timmar lång catch up på ett kafé i närheten. Det var super. Efter det tog vi även en liten sväng inne i den lokala gallerian, Centre Court, mest för att. Det allra bästa är att Tasha inte flyttar tillbaka till sitt universitet förrän om några veckor, så jag hinner träffa henne meeeeer <3<3<3<3

När jag kom hem sprang jag in på Tesco lite snabbt, och fick sedan ett mindre duggregn över huvudet den allra sista biten hem. Jag var inte hemma förrän sex på kvällen, så jag bytte naturligtvis om till pyjamas och åt kvällsmat. Har resten av kvällen fnissat i mitt rum, lyssnat på roliga historier från Värdföräldrarna, och officiellt förklarat min stora kärlek till vatten. Har haft en riktigt bra dag, alltså. Whoop!

torsdag 28 augusti 2014

Lego & Liveband

27 augusti 2014

Mina dagar än så länge börjar med en liten prolog vid sextiden, då Noah väcker hushållet med grinig gråt. Under tiden föräldrarna tar hand om sin son somnar jag om, för att börja med första kapitlet en eller två timmar senare. Morgonbestyr för alla i huset, och klockan nio är både jag och pojken klara med frukost och iklädda lekkläder. Då börjar mitt jobb, som den här veckan innebär att leka med Noah medan föräldrarna jobbar.

Idag hittade jag en stor legoplatta och flera stora, färgglada legobitar bland Noahs många leksaker, som jag förtjust plockade fram. Han är lite för liten för att riktigt uppskatta arkitektens kärlek med lego, och spenderade större delen av tiden med att slita sönder de broar och hus jag försökte uppföra. Jag är ärligt talat inte säker på vem som hade roligast, han eller jag!

Efter lunch var jag fri att göra vad jag ville, så jag promenerade runt i området för att få en bättre uppfattning om hur landet ligger, innan jag hamnade på ett café - min gamla favorit, Costa. Sippade på en enorm chai latte, lyssnade på musik, såg allmänt trött ut, och skrev lite då och då. På eftermiddagen var jag ensam i huset med en sovande pojk, så jag lyssnade på den knastrande babymonitorn i någon timme. Samtidigt gjorde jag mig redo att gå ut och bekanta mig, inte med staden, utan med folk. Via meetup har jag hittat en "London Language Exchange and Social" grupp, som hade en allmän mingelkväll på en bar/klubb i centrala London ikväll. Så när Värdpappa kommit hem och jag vinkat hejdå till en nyvaken Noah, tog jag tåget in till stan.

Selfie i väntan på tåget

Hade en hel vagn för mig själv i tunnelbanan

När jag kom fram fick jag en klisterlapp med mitt namn och nationalitet att fästa på tröjan, sedan var det bara att börja prata med folk. Fördelen med att gå på en sådan tillställning är att alla är där med samma avsikt, att faktiskt socialisera sig med främlingar, vilket är toppen. Försöker man göra det ute i vanliga livet händer det ju ibland att istället för ett hej får man "ey, geroff mate, leave us alone", vilket kanske inte är så uppmuntrande. Men jag hittade genast folk att prata med, efter att jag sett till att ha blivit serverad en fruktig drink av bartendern.

Det var verkligen folk från nästan hela världen där - jag träffade folk från Frankrike, Uruguay, Japan, Australien, Sydkorea, Finland, Argentina, Italien, och förstås UK... Blev också glad över avsaknaden av svenskar - liksom inte därför jag flyttat till London igen, för att umgås med dem. Talade dock lite svenska med en pepp finländare, och förklarade att "Je parle un peu francois, mais j'obliée le tout" till mina franska bekantingar. (= jag pratar lite franska, men jag har glömt allt).

Peppigt liveband med glad publik

Jag fick framför allt god kontakt med just en fransman, som var jättetrevlig och engagerad i miljöfrågor. Så snart han hörde ett ord han inte kunde, skrev ner det i sina anteckningar i mobilen, för att kunna lära sig det och lägga till i sitt engelska ordförråd. Smart va? Jag fick förklara vad "thunder" betyder för honom. Tillsammans med honom och ett annat litet gäng gick jag vid tiotiden till en annan, närliggande bar som hade ett superfestligt liveband på menyn. De spelade någon blandning av klassisk rock och jazz, och var riktigt roliga att titta på. Efter ungefär en timme valde jag dock att gå iväg till tunnelbanan igen, för att inte riskera att missa de sista tågen hem. (Vilket jag inte gjorde. Allt gick bra).

tisdag 26 augusti 2014

Barnkalas & Balett

25 augusti 2014

Efter morgonbestyren idag packade vi in oss i bilen för en längre resa ut till landet. Det regnade hela dagen, men vi åkte ut på vägarna, bort från stadens stora byggnader, ut under lummiga hängande trädkronor, igenom små byar med tegelhus, för att så småningom komma fram till Bourton-on-the-water. Varför? Där väntade barnkalas!

Sådana här mysiga hus skymtades utanför bilfönstret (som dock täcktes av regn)

En av Värdmammans kompisar har en ettåring som fick fira sin födelsedag med många andra par i terttioårsåldern, som alla har barn i 0-3-årsåldern. Kompisgäng brukar ju skaffa barn samtidigt, eller hur var det? Det var riktigt roligt att se alla, och jag lekte i hemlighet "Lista ut vem som är förälder till vem" samt "Vem är gift med vem". Som den engelskanörd jag är tyckte jag också att det var toppenmysigt att vara mitt i ett så otroligt brittiskt sällskap. Tydligen gjorde jag bra intryck själv också, för det var ingen som utan att fråga trodde att jag kom från något annat land än England. Födelsedagsbarnets farmor blev speciellt förvånad och prisade min dialekt.

Det var också jättekul att se alla barn kravla omkring på golvet och hitta diverse leksaker att stoppa i munnen, dregla på en stund, ge till en vän, för att sedan krypa en bit till och ta upp något nytt. Jag hade lite sjå med att hindra Noah från att tugga på bollarna i det lilla bollhav han hittade att sitta sig i. Bebisar är lite som hundar, har jag upptäckt - de vet när de inte får göra något, ser sig omkring för att se om någon iakttar dem, men gör det de inte får ändå. Sedan ser de skyldiga ut, men också uppspelta, för de gjorde ju ändå det de inte fick. Eller så tittar de provocerande och förtjust leende på en och väntar tills man sagt klart sitt förmanande "Neeeeej" innan de gör det de inte får. Kan någon säga Teddi? Det är trots allt rätt gulligt, men det kan man ju inte visa för bebisen.

Bebisar överallt! Och noggrant vakande föräldrar. Party i full swing, alltså.

Efter festen åkte vi hem igen, och jag släpptes av vid en passande tunnelbanestation för att kunna ta mig till den balettklass jag hittat på meetup.com (en superb app där man kan hitta en massa sociala grupper i närheten av sig själv, baserat på intressen). Det tog mig ganska lång tid att ta mig dit, och jag gick bara lite vilse i regnet, men kom till slut fram till studion. Det var riktigt roligt! Min kärlek för balett blommade upp när jag var cirka tolv, och jag älskar att titta på olika baletter - min favorit är Esmeralda. Dock är det förstås en dröm att få lära mig att dansa lite själv också, så jag stod glatt vid stången och övade på pliéer. Jag fick beröm för min goda, raka hållning (det du, mamma!) och hur fint jag pekade ut min häl vid tondu. Jag behövde däremot mycket hjälp för att få till armarna i andra position...

Hur roligt det än var ska jag försöka hitta någon balettklass som ligger närmare där jag bor, för det tog mig lång tid att åka hem. Visserligen tog jag nog inte den smartaste vägen, men det känns ändå som lite väl mycket resande, särskilt om det finns något i bättre läge. Jag var totaltrött när jag kom hem vid halv elva. Innan dess hann jag dock slå mig i pannan, då jag på väg genom Liverpool street station naturligtvis hittade det Lush som jag inte funnit tidigare. Det ligger inomhus, ungefär mittemot där jag går av tåget. Je suis très smart och observant, ni vet.

måndag 25 augusti 2014

Söndag

24 augusti 2014

Hallå hallå, Jessica-Therese här, rapporterar från Engelska hemmet!

(För de av er som förstår - yay you! För de av er som inte förstår - läs eller lyssna på Tordyveln flyger i Skymningen!)

Jo men halloj, ytterligare en dag har gått, och jag har fler saker att berätta. Jag har idag bekantat mig med duschen i huset, något som alltid är intressant. Det finns ett gammalt talesätt, som lyder "hemma är där du vet exakt hur duschen fungerar". Helt hemma är jag inte än, men jag har gjort framsteg! Vi blev introducerade, så att säga, och efter diverse missöden med temperatur och styrka så lyckades vi komma ganska bra överens. I samma veva blev jag också bästis med mina nya Lush-produkter. Mmmm, havssalt... <3

Tillsammans med Värdföräldrarna har jag kunnat pränta ner lite tider i kalendern för den kommande veckan, det börjar lite lugnare, jag får "gå bredvid" och vänja mig, och så vidare. Toppen, verkligen, så att alla kan lära sig och känna sig bekväma och säkra i den nya situationen. Än så länge har det gått bra med pôjken, vi hade faktiskt en del bonding time idag! Jag och Noah och Värdpappa spenderade en lång stund i vardagsrummet-som-också-fungerar-som-lekrum, och efter ett tag gick Värdpappa iväg så att vi skulle kunna se hur ettåringen fann sig i att bara ha mig som sällskap. Det gick riktigt, riktigt bra - vi hade jätteroligt, och hans nya favoritgrej blev att ge mig saker att lägga på huvudet. Jag startade visst en trend när jag satte en kloss där för att distrahera honom från att dra i en sladd....

*

På kvällen var jag helt ensam med ungen några timmar, då båda föräldrarna var iväg på jobb, och hade den festliga uppgiften att ge honom kvällsmat. Jag vill inte berätta hur mycket som hamnade i Noah jämfört med hur mycket som hamnade på golvet... Men jag kan berätta att han tycker om stekt svamp. När Värdmamma kommit hem och nattat honom satt vi i köket och mumsade på ravioli och tittade på Dragon's Den. Jättetrevligt - och alla program blir mycket roligare av olika brittiska accenter.

Voíla! Min mysiga sovhörna <3

TV som för tillfället står på skrivbordet, och ett i övrigt Jessiefierat rum

Aloha och godnatt! (Snart)

Under dagen fick Värdpappa och jag även igång den tv som ska stå i mitt rum, och jag har på kvällen myst till det ordentligt, då jag insåg att det Doctor Who-inspirerade dramat An Adventure In Space and Time visades på BBC two. Det är baserat på hur serien startade 1963, hur producent och regissör fick jobba för att få ordning på sin serie, hur de första skådespelarna hanterade sina roller, och hur resten av England och BBC reagerade. I mycket är det också en fantastisk hyllning till William Hartnell, som gjorde den första doktorn. Dramat spelades in till ära av 50-jubileet förra året, men jag har faktiskt inte sett det förut. Nu när jag har det kan jag konstatera att det är en mycket sevärd bit av television.

söndag 24 augusti 2014

Vilse i storstan igen

23 augusti 2014

Jaha, tillbaka i London, och tacksamt nog fick jag börja med en ledig dag! Tillsammans med familjen fick jag en liten guidad tur av området, en introduktion till hur tågen fungerar och var det är smartast att byta till tunnelbana - vi bor långt ute i zon fyra, så det är lite annorlunda från förra gången. Men jag gav mig på ett försök på en gång, för att ta en mindre shoppingtur - jag hade inte bemödat mig ta med en massa shampoo och andra skönhetsprodukter, när jag lika gärna kan köpa sånt här. Så iväg åkte jag!

Det gick till en början bra, jag kom fram till Liverpool station utan problem, men där blev jag förstås förvirrad. Efter att ha gått fram och tillbaka uppe på gatan ett par gånger, och runt ett litet kvarter med en gullig pub, tog jag skyndsamt min tillflykt ner i Londons tunnelbana igen. Där hittar jag.

Så det slutade med att jag åkte bort till Westfield, i närheten av var jag och Johanna bodde förra året, helt enkelt för att den gallerian är ~~absolut bäst~~ bekant för mig, och jag ville främst till Lush. Tog även en sväng inne på Boots. Har nu en massa festliga saker att mata mitt hår med, och lite liknande skojigheter. Jag lyckades åka tåget tillbaka och gå av på rätt station, och kilade in på det stora Tesco som ligger precis i närheten (yes!) för lite godis. Fick med mig supergoda torkade bär, bananchips, vindruvor, och minimorötter hem. De står nu i små skålar på mitt skrivbord. Jag lär inte gå hungrig.

Resten av eftermiddagen fick jag bekanta mig med Noahs morföräldrar, och på kvällen kröp jag upp i min välsignat stora säng för dagens största händelse: Deep Breath, Doctor Who series eight, episode one. Den länge efterlängtade introduktionen av Peter Capaldis tolfte doktor är äntligen här! Jag har ännu inte bestämt mig vad jag tycker om avsnittet i sin helhet, och jag är inte det minsta pepp på att vi behöver möta fler Daleks i nästa, men jag tror verkligen att Capaldi kommer göra ett bra jobb. Wohoo!

Englandsäventyret fortsätter imorgon.

Glömde visst berätta...

22 augusti 2014

... att jag flyttade till London igen! Eller snarare att jag överhuvud taget planerat det, ungefär sedan januari, men med definitiva planer sedan maj. Whoops.

I alla fall, jag har genomgått all den vanliga kontakten med min värdfamilj, då jag i år planerar att äntligen vara au pair! Eller, som jag föredrar då folk gärna har förutfattade meningar, (inneboende) nanny. Ingen skillnad egentligen. Jag har velat åka som au pair sedan jag var tretton, då min fransklärarinna talade om hur otroligt smart det är - hon menade ju förstås att vi borde åka till Frankrike och tala franska och lära oss den kulturen, men en stor del av mitt hjärta längtar ju alltid till London. Så jag har hittat en jättetrevlig värdfamilj, som har en 15 månader gammal pojk för mig att ta hand om. Efter Rosie känns det som en väldigt gammal bebis...

Hur eller hur, jag åkte iväg med 6.28-tåget för att passa 12.05-flyget från Kastrup. Har insett att det är toppen att vara på flygplatser tidigt - ingen kö! Har också insett att fast track är det bästa evur - strunta i kön! Mötte upp Värdpappa och pojken Noah där, för att ta samma flyg.

Vid gaten. Obligatoriskt "före"-foto. Dags att lämna Skandinavien igen.

Jag älskar att titta ut när jag flyger. Det är filosofiskt rogivande. Man förstår hur viktigt det är att ibland byta perspektiv - något som är lätt att göra flera tusen meter upp i luften. Under moln - ovan moln.

Och landad i London! Bara att vänta på väskorna. Bara lite trött.

Eftersom det just nu är "Bank holiday" i England, något jag trots att ha frågat fortfarande inte förstår riktigt vad det är, så var det extremt mycket trafik när vi åkte hem. Värdmamma hämtade oss med bil, och så följde en 2-3 timmars bilresa för att komma fram till deras hus. Vi pratade och bekantade oss ytterligare med varandra, så det var toppen. Sedan fick jag tid att packa upp och göra mig hemmastadd i mitt nya rum - ljusslingorna och mina luftiga gardiner är på plats, datorn och skrivblock ligger på skrivbordet, och jag har redan hunnits imponerats av flera titlar i bokhyllan. Jodå. Det här kommer bli jättebra!

SHiRL - en historia

6 augusti - 10 augusti 2014

Som många vet älskar jag Harry Potter, en kärlek som brinner lika starkt idag som när jag först introducerades till böckerna för tolv år sedan. Och som den skrivglada nörd jag är, är jag med och engagerar mig i ett rollspel som heter Svenska Hogwarts, baserat på JK Rowlings värld, men med helt egna karaktärer. Det enda du behöver veta är detta: it's awesome.

Under ungefär en vecka vartannat år träffas vi glada medlemmar tillsammans för en massa skojiga lekar, och i år föll valet på Trollhättan, där vi hyrde en kyrkas lokaler. SHiRL 2014, det vill säga, Svenska Hogwarts in real life, var fantastiskt från början till slut. Här följer en liten fotosammanfattning: