Dekoration: Bored

27 Januari 2014

 Woho woho wohooo! Idag när Jonathan kom hem med posten efter skolan viftade han med det paket jag väntat på i två veckor, som innehöll det jättefina telefonskal jag beställt på Redbubble. Jag är helt överförtjust i det. Det är en massa fint, och värt både väntan och pengarna. Så här ser det ut:

 

Känner du igen det? Huh, huh? Klart du gör. Det är så väggen ser ut på 221b Baker street, efter att Sherlock var uttråkad en dag och sköt pistol mot den. Jag är oerhört nöjd. Seeee? Där är den! WOHO :D

Återförenade!!

26 Januari 2014 

Åtminstone för ikväll...

Idag, efter intensiva timmars plugg och lika intensivt skottande, dock inte i flera timmar, välkomnade jag JOHANNA till mitt hem här ute i skogen. Huzzah! Vännerna och Jerry har återigen funnit varandra! Så här glad var min före detta livskamrat:

 Är hon inte fin? Med en Nonnetoff (tvättbjörnen) på rumpan. De pyjamasbyxor och enorma fötter som syns tillhör min bror, som naturligtvis också var med och lekte. Johanna och Jonathan går det inte att skilja på. De är som ler och långhalm.

Vi njöt av ännu en fantastisk middag à min mor, den här gången bjöds det på lasagne. Jag hade dessutom engagerat mig i att skapa en spritsig rödkålssallad (i och för sig helt under överinseende av sagda mor, men i alla fall. Cred!) som tillsammans med en grönsallad gjorde ensemblen komplett. Därefter påbörjade vi, Johanna, Jonathan, och jag, det spel som alltid tar evigheter och som de flesta av just den anledningen skyr: Monopol.

Efter flera spännande turer där Jonathan spelade lite elakt, Johanna njöt av att hamna i fängelse, och jag delat mig i två, gick privatpersonen Jessica i konkurs. Den professionella bankkvinnan Jessica Therese sade också upp sig för att istället pilla med tumblr i mobilen. Johanna kämpade tappert, men till slut kunde ingen förneka Jonathans extrema monopol och förmögenhet, och vi krönte honom till kvällens sällskapsspelskung. Sedan stöp vi i säng, fullständigt utmattade av denna fajt på bostadsmarknaden.

Btw, där står jag och tittar på. Strykjärnet fick dock sälja sina hus och gator och erkänna sig besegrad.

En riktig liten krösus, min bror.

Där jag bor

21 Januari 2014

 En liten del av mig vill fortfarande skriva 2013... Hur går det med era Nyårslöften?

Apropå mitt liv så spenderar jag många långa dagar på Växjö Stadsbibliotek. Jag tycker mycket om Växjö Stadsbibliotek, och har mina favoritplatser att sitta på. Nummer ett: nere i källaren, gömd vid ett litet bord mellan bokhyllorna, nära ett eluttag. Nummer två: uppe vid ett alkovbord, med utsikt över gatan och snön och bilarna, nära ett eluttag. Nummer tre: uppe i stolarna bredvid en stor planta i en kruka. Nummer fyra: de färgglada sofforna i barnhörnan. Den sista är det dock inte alltid så bra för mig att sitta vid, för jag blir ofta distraherad och går iväg och strosar runt bland bokhyllorna istället, på jakt efter oläst fantasy för tolvåringar.

Vad jag också gillar med Växjö Stadsbibliotek är att de har ett fint citat upplyst på väggen på kvällen:

Det gör en liksom motiverad, och sådär. Mycket relaterbart också. För övrigt så har jag inte blivit betald för att göra reklam för Växjö Stadsbibliotek. Jag råkar bara tycka om det.

Mat

19 Januari 2014

Det här är egentligen en något meningslös uppdatering (höhöhö, för det har inte de senaste varit alls, lalala) men jag vill göra den ändå. För helt meningslös är den trots allt inte, då den har som syfte att göra alla som ser den vansinnigt avundsjuka att hylla min mors kokkonst. Hon gjorde den godaste fiskgratängen ikväll och jag blev massa glad. Nomnomnom.

Djurvän

18 Januari 2014

 Så jag saknar fortfarande London. Men jag älskar verkligen att bo hemma igen, framför allt nu när det har slutat vara november och är ordentlig vinter istället. Att kunna gå ut och vinka till kossor och titta på fåglar och peta på träd och le mot höns och krama älgar och slåss mot björnar och leka med rävar och så är faktiskt riktigt, riktigt mysigt. Så på den typiska familjepromenaden i vinterlandskapet idag passade jag på att mata änderna. Det är alltid så roligt att mata änder. Det är så givande, de blir alltid glada när man kommer med brödsmulor. Idag fick de rågkringlor utan socker (vilket var anledningen att jag inte åt dem själv, för fy så illa de smakade!). Alla änder fick nog tyvärr inte en smakbit, även om jag försökte kasta ut brödet så strategiskt som möjligt. De är väldigt väldigt många och mina kringlor var väldigt väldigt få, vid jämförelse. Men det var mysigt i alla fall, och det känns bra att några av fåglarna har fått i sig lite grann.

Mattus matikikus

17 Januari 2014 

Idag, som så många andra dagar, har jag suttit och blivit förbryllad över fenomenet matematik.

Jag ska vara helt ärlig. Jag älskar matte. Det visar på sådan inlevelseförmåga och teknisk fantasi, och är så otroligt imponerande. Tyvärr förstår jag mig inte på det överhuvud taget, för det är så extremt abstrakt. Det är intressant, för jag är en människa med ganska stor fantasi, ändå har jag väldigt svårt att förstå mig på matematik. Påstår du att matte är logiskt tror jag nog att du ljuger. Matte är ett påhittat system. Visst finns det struktur, men jag har alltid svårt att se den. (Eller okej, nu ska vi inte överdriva helt, en väldans massa matematik återfinns ju faktiskt i naturen, vilket är väldigt spännande. Fibonacci till exempel).

I alla fall, oavsett min syn (huruvida den är riktig eller inte låter jag vara osagt) på matte, så är det väldigt trevligt att öppna miniräknaren och få det här meddelandet från sin tekniskt snillrika lillebror:

Hihihihihihihi... <3

Någon gång under allt geniknölsgnuggande passade jag på att ta en bild, för att det faktiskt är viktigt att dokumentera hur vacker man är ibland. Eller vad vet jag. Men jag är nöjd med bilden i alla fall. Nu mera matte. Geronimo! CAL-CU-LATE!

Ser typ mystisk ut. Me like.

Snödag

16 Januari 2014 

Bara ett par veckor efter jul, men nu är det definitivt vinter trots allt! Houston, vi har snö! Jag anmälde mig som frivillig och tog på mig ansvaret att skotta uppfart och trädgårdsgång. 

 

Abstinens

 12 Januari 2014

Nu har jag varit borta från London i nästan en månad. Jag saknar den staden så mycket att det gör ont. Tips för den enfaldige: saknar du London är det inte ett jättebra tillfälle att flytta därifrån titta på BBCs Sherlock. Men eftersom His Last Vow visas idag tänkte jag hylla London i alla fall. Det vill säga, lista allt jag saknar:

1. De många möjligheterna med en storstad 
Det finns så mycket i London. Allting är så nära. Jag saknar att bli sugen på sushi och en timme senare sitta och äta det på en sushibar. Jag saknar att känna för att gå till ett museum och ta vägen förbi South Ken efter jobbet. Jag saknar att ha tusen olika möjligheter att välja mellan, oavsett om det gäller mat, bio, klubb, promenadstråk.

2. Mitt jobb
Bebisabstinens har jag haft en längre tid, ungefär från och med den sekunden jag sade hejdå till Rosie. Jag saknar att ha någon annan än mig själv att tänka på, jag saknar att manövrera barnvagnen i hissen på tågstationerna, jag saknar att vårdslöst kasta ut blöjpåsen på väg ut på promenad. Jag saknar de trevliga människorna på kontoret, och jag saknar Lenas oändliga lyssnande till låtar av Anastasia. 

3. London
London är, av alla de städer jag besökt, min favoritstad. Den senaste månaden har jag blivit tvungen att inse att jag måste se till att bo där igen. Jag saknar de vackra, typiskt brittiska namnen på alla platser. Jag saknar parkerna. Jag saknar stadspulsen. Jag saknar att åka tunnelbana. Jag saknar att höra en salig blandning av hundra olika språk på en dag. Jag saknar att bli kallad "love", "sweetheart", och "madame" av främlingar. Jag saknar Themsen och alla landmärken. Jag saknar att bara gå någonstans för att plötsligt komma fram till en plats som betytt något, antingen historiskt eller fiktivt. Jag saknar att när som helst under dagen kunna tänka "jag bor faktiskt i London!" och skina upp och bli glad. Jag saknar min stad, och jag saknar att åtminstone kunna låtsas att jag har möjligheten att stöta på mina favoritskådisar eller andra kändisar.



En del av mig tycks inte ha förstått att jag inte bor där längre, heller. Flera gånger den senaste veckan har jag sett något event som är i London, läst någon skådespelarprofil som säger att den personen bor i London, eller hört en plats i området nämnas, och varenda gång har jag först smålett lite, och tänkt "jag bor också här, jag kanske ska gå dit!" bara för att sedan inse att jag flyttade därifrån. Jag älskar Sverige, och jag älskar skogen, men det enda jag vill just nu är att flytta tillbaka till staden runt Themsen.

Har i alla fall kvar min ljusslinga från ett engelska IKEA...

Konsulterande detektiv Sherlock Holmes och doktor John Watson

Något uttråkad här hemma. Det är inte London, och nu blir det återigen hiatus för Sherlock...

Ett liv, typ

9 Januari 2014 

 Jag gjorde någonting idag! Celebratory woho!

Idag, som så många andra dagar, hoppade jag på tåget och åkte in till den charmiga lilla staden som är Växjö. Tro det eller ej, men det regnade. Jag tog en promenad i regnet, och blev blöt. Jag kom hem och tog en bild.

 

Och ja, det är samma tröja som jag hade på mig för ungefär en vecka sedan. Nej, jag tror inte att den har tvättats däremellan. Jag har inte haft den varje dag (bara nästan). Döm mig inte, internet, jag har inte lämnat skogen på flera dar! 

Efter lite möten på skolan där jag till min besvikelse fick veta att de böcker jag behöver för en viktig uppsats inte hunnit komma ännu, drog jag mig tillbaka till stadsbiblioteket och försökte sätta mig in i skolrutiner igen. Det är vad jag sysslat med den senaste veckan, och även om det går framåt så känns det oerhört främmande. Det var viktigt för mig att ta en paus från skolan, vilket jag gjorde i höstas, men att komma tillbaka nu... Det är inte det allra roligaste jag någonsin gjort, precis. Någon på tumblr beskrev det bäst: "att komma tillbaka till skolan efter ett lov är som när man pausar i en tv serie för att gå på toaletten. När man kommer tillbaka är man mitt inne i en intensiv och kaotisk scen men man är helt oförberedd och blir bara förvirrad." 

På kvällen gick jag ut på middag med min mor, och vi festade till det med den bästa laxsoppan i stan, som hittas på restaurangen i Tegnérgallerian som jag inte minns vad den heter. Den är krämig och kryddig och fantastisk. Vi hade bestämt oss för att gå på bio ikväll, men eftersom vi ville se olika filmer gick vi inte egentligen tillsammans. Mammas Hundraåringen började fyrtio minuter före min, så jag hade lite tid att slå ihjäl. (Återigen, varför så morbid?) Vad jag gjorde under den tiden? ... Jag gömde mig på toaletten och spelade Plants vs Zombies 2. (Bara för att förtydliga: jag har aldrig påstått att jag var cool).

När det blev dags intog jag min plats, lutade mig tillbaka, sade till de andra biobesökarna att vara tysta (de fortsatte prata när filmen började - how rude! Utan att ta någon större notis om det förrän efteråt talade jag till dem på engelska. "Guys, do you mind?") och njöt sedan återigen av att titta på The Hobbit Desolation of Smaug. Jag är så fantastiskt nöjd med den filmen, så nöjd, att jag vid flertalet tillfällen andades så pass ytligt att jag blev lite lätt yr i huvudet. Jag tycker så mycket om den att jag slutar ta in syre. Efter min favoritsekvens, som är den från det att dvärgarna låses in hos alverna till det att de går upp ur floden, fick jag faktiskt dra flera djupa andetag. Som vanligt grät jag tyst ibland och, återigen, andades alldeles för ytligt vid andra tillfällen också, så jag vet verkligen inte vad gubben som satt bredvid mig tänkte. Två andra saker som är värda att nämna igen är hur ofantligt duktig Benedict Cumberbatch är i rollen som Smaug, och hur mycket jag älskar Ed Sheeran som gör sången I See Fire. 

 Nu ska jag sluta skriva annars kommer jag aldrig sluta. Du använder tumblr för ditt livsuppslukande fangirlande, Tea, inte din blogg. Kom ihåg det. (#notetoself)

Rosa himmel

8 Januari 2014

 Ytterligare försök att ge en bild av mitt otroligt händelserika liv.

Himlen var rosa ikväll.

Jag hör syrsor

3 Januari 2013 

"Jag ska få stoffet att räcka till" - än så länge har jag blivit förkyld och gjort i princip ingenting. Så här ser jag ut. Jag är antagligen glad mest för att jag har en Dalek på min bokhylla, och inte för att min hals är svullen. Woho!

God fortsättning

1 Januari 2014 

Ojojoj. Fast inte, för jag är för ungefär första gången i mitt liv med på att det blir ett nytt år. 2013 var inte bara ett riktigt bra år för mig, men det var också det första som faktiskt kändes som att det hade tidslängden ett år. 2012 var vääääldigt långt, andra år har känts underligt korta.

Så hur har jag haft det hittills i år? Kul att du frågar. Bara bra, är svaret, och det är ju roligt. Jag vaknade mitt på dagen och svalde genast två huvudvärkstabletter, sedan träffade jag min underbaraste Max, som jag inte sett på flera månader! Vår konversation gick ungefär såhär:
Jessica: Max! Hej! Gott Nytt År! Wohoo! *kram*
Max: Hejsan! Gott Nytt År! *kram*
Jessica: Mat?
Max: Mat!
Så vi inledde året med att äta på stället där det alltid är öppet, det vill säga McDonalds. Det var en massa mys i ett par timmar, innan jag lämnade Max åt sitt öde (en senare buss) i Växjö, och tog tåget hem.

Btw, det regnade inte i Växjö idag. Ett gott omen, kanske?

Väl hemma har jag bara njutit av mammas goda mat, och sedan slöat och tittat på sjätte säsongen av F.R.I.E.N.D.S., för att det är en av mina favoritsysslor. Jag tänker mig att det ska sovas snart och sedan engageras mera imorgon. Woho!

Gott Nyår

31 December 2013

 Första delen av dagen: vilken såsig dag som helst, en promenad, SH, och så vidare. Andra delen av dagen: fin middag i salongen med familjen och god mat. Tredje delen av dagen: nyårsfest med fina vänner och massor av glitter!

"Och således avslutades 2013..."

Mat

På jakt efter fyrverkerier att titta på vid tolvslaget

Dansade in 2014

Gott Nytt År! Make it a good one <3